Körteknik
Har nyligen firat att mitt körkort fyllt ett år och för ett par veckor sedan pratade jag och en vän, som tog körkort för en dryg månad sedan, hur vi kör och vad vi har lärt oss från våra olika handledare. Bland annat sa hon, att hon nog kör mer 'aggressivt' än jag för att hon blev tjatad på att komma iväg snabbt av sina handledare. Själv gled då mina tankar då iväg till ändlösa övningskörnings timmar med pappa i passagerarsätet...
Min far jobbade som yrkeschaufför förr i världen och kan därför anses ganska lämpad som körlärare i allmänhet och han hade ändå övningskört med *räknar* typ sju personer innan jag ens fick börja lätta på kopplingen.
Hursomhelst sa den vise mannen på handledarkursen att 'barn gör inte som vi säger- barn gör som vi gör'.
Vilken tur för mig att min pappa ändå då är en väldigt hyfsad förare i grunden! Men det är inte själva koppla-växla-bromsa-SVÄÄÄNG grejen jag tänker på när jag ser tillbaka på vad min pappa lärt mig. Jag tänker mer på det där som kanske inte alla föräldrar får för sig att lära sina barn...
Tillexempel så är det juh väldigt bra att kunna göra hårda inbromsningar om en älg (eller något annat som man inte vill köra på) skulle dyka upp från ingenstans mitt i vägen. Detta lärde jag mig genom att pappa vid olika oväntade tillfällen skrek 'ÄLG!!!!' varpå det bara var att slänga sig på broms och koppling med all kraft- en mycket nyttig övning måste jag få säga.
Faktum var att en eller ett par månader innan uppkörning blev också praltik till verklighet. Vid tillfället övninskörde jag hem från kören i Glanshammar och utöver mig och pappa så innehöll bilen två kompisar , en stycken styvmor och antagligen en liten hund också. På landsvägen in till stan stod då en buss som blinkade med sitt helljus mot mig. Själv blev jag lite arg, för jag hade juh faktiskt bländat av till halvljus så jag fattade inte alls vad han ville mig.
Sen såg jag en älg stå där mitt i vägen. Och jag ställde mig omedelbart på bromsen medan de andra passagerarna i bilen påpekade att jag skulle göra så. Allt gick bra den kvällen, tack vare 'ÄLG!'
Ett annat fenomen som har varit viktigt gällande inlärning av körtekniken är att kunna dricka Coca-cola, Pepsi och dylikt under pågående körning- mycket viktigt att kunna. Jag måste juh ändå få säga att min simultanförmåga inte är den bästa så övningen i sig (erkänner jag nu i efterhand) skrämde slag på mig. Jag var ganska nöjd med att bara få koncentrera mig på att hålla mig på vägen med rätt växel och se till att inte köra alltför fort eller fel, men neeeej då, då slänger pappa upp en cola i ansiktet på mig! Hallå? så gör man väl inte på en person som precis lärt sig att man bör planera sin körning?! Nåja det var krångligt, läskigt, konstigt och gott - och det gick. Detta härstammar såklart från att pappa som är smått (stort?) colaberonde alltid förväntar sig att den som sitter på passagerarsätet också bistår med servering av denna, när den finns till hand. Men även detta har visat sig mer eller mindre användbart som förare. Jag kan koncentrera mig på flera saker samtidigt och komunicera med eventuella passagerare bättre än vad jag annars hade kunnat. Det är i alla fall vad jag tror.
Min pappa har även han ett barnasinne och sålänge jag kan minnas har han med glädje skapat svallvågor varje gång vi har varit ute och åkt under eller efter kraftig nederbörd i form av regn. Det hände att under tiden jag övningskörde, om väglaget var sådant, att han påpekade att jag inte fick missa vattenpölen- men också att jag såklart inte fick skvätta ner någon stackars oskyddat trafikant (ett uttryck som endast pappa och övningskörningsboken använder sig av). Resultatet av denna övning är att jag med glädje tar fart genom vattenpölarna även nu, ett år senare. Och jag måste erkänna- det är helt enkelt skitkul.
Att ge sig ut på vägarna är ett stort steg i livet och inget jag ångrar att jag gjorde. Men det är bäst för dig att du inte står bredvid en vattenpöl när jag kommer åkandes för kanske, men bara kanske, glömmer jag bort vad pappa har lärt mig.
Anklaga myndigheter
Tänk vad mycket konstiga fördomar man kan möta bara för att man bär en uniform- och dessutom en som ska vara förknippad med förtroende.
Vart är världen påväg?
Livet enligt Bamse
Nåja min analys:
Skalman: Smart sköldpadda. Layback-stil antagligen väldigt hög intelligens möjligtvis lite socialt efterbliven. Visar sällan någon typ av känslor men tar till handling när problem uppstår. Det är najs att förstå vad han säger nu när man är stor :D
Bamse: En själväker figur , citerar 'Lugn Lilleskutt, vi har ju mig' . Social och omtänksam men med hetsigt humör. Alttid alltid alltid artig, även när han är arg. Han är äventyrslysten och sällan rädd. Utövar mindcontroll på Lilleskutt och tvingar honom till underkastelse, okej kanske inte det men kunde inte låta bli frestelsen att skriva så ändå. Nej Bamse drar avsiktligt med sig Lilleskutt ut på äventyr, så att han har en side-kick och en groupie vid behov.
Lilleskutt: Vilken fantastiskt mänsklig Kanin! Egocentrisk och gnällig. Kräver att alla dumma ska straffas, vet vad han tycker är rätt och vad som är fel men har en väldigt dålig självbild och tror att han inte kan göra någon nytta. Riktigt konservativ men omtänksam och ställer alltid upp för sina vänner, mer av pliktkänsla och den tillfredställelse det ger att tillhöra en grupp.
Jag kan förstå att Bamse och Lilleskutt är vänner. De har en ganska bra grupp dynamik ändå med varandra och de har känt varandra väldigt länge. Men jag undrar om inte Skalman umgås med dem bara för att de ändå accepterar honom som han är- annorlunda.
Näe nu tänker jag sova. Hoppas jag inte har förstört din syn på Bamse helt :)
ps. Krösus Sork är Maffian.
Naturfilosofi
Nåja, Det är bara för er att gilla läget.
Människor är komplexa varselser hursomhelst, i alla fall så vill vi framstå som det.
Försöker förklara och försvara mittt matematiska naturvetenskapsväsen som ändå är en tänkande troende varelse för mig själv ibland. I höstas utbrast en lärare till mig 'Men du är ju ingen naturvetare!' Kan juh påpeka att jag är fortfarande ganska stolt över det uttrycket :)
Min slutsats nu sådär 108 dagar innan studenten är juh ändå att jag egentligen inte gillar naturvetenskap.
Jag gillar matte för matte är logiskt på sitt vis. Jag gillar läran om kroppen för att jag kan se att det faktiskt funkar. Jag gillar inte kemi för det är små förbaskade partiklar som är långt ifrån min verklighetsuppfattning- jag delar inte upp världen i väte och kol-atomer liksom.
Hursomhelst är jag ingen naturvetare enligt migsjälv, jag är juh jag och inte någon annan. Och för att förklara det där med att vara natur och filosof allt-i-ett kittet så var juh, faktiskt, filosoferna dåtidens vetenskapsmän och kanske är det de även idag.
Nationalencyklopedin säger följande om ordet Naturfilosofi: dels metafysisk spekulation över naturförloppens yttersta väsen och grund, dels vetenskapsteoretiska analyser av naturvetenskapernas grundläggande principer
Undrar vad de menar med det...
Godnatt
Ibland så...
Lov
Jag älskar det här med betald inplanerad ledighet. När 'alla' är lediga samtidigt. Tror jag kommer sakna det när jag ger mig av ut i livet.
Läste i tidningen idag att Sportlovet från början handlade om att det var ransonering på vad-det-nu-var som värmde upp skolorna förr under kriget och för att spara bränsle och pengar så fick barnen ledigt under de kallaste dagarna (sjyst liksom). Det första 'sport'lovet varade tre veckor- Najs.
Jag har hursomhelst haft en grym start på mitt lov. I fredags blev det ett par timmar på Strömpis med 'gamle Martin från förr' som min pappa skulle uttrycka det. Mycket skratt och bekymmerslöstdansande blev det. Sedan hade jag en sjukt flummig, kul och inspirerande dag i huvudstaden igår. Med halva min keramikgrupp (lite beroende på hur man räknar det) + fröken åkte vi med nio tåget till stockholm där vi först besökte Terrakotta-utställningen på östasiatiska museét, vilket var ascoolt. Sedan upplevde vi kaotiskt köande till lunch på blåporten och en minst sagt unik utställning på Liljevalchs vårsalonger. Tåget hem blev 45 minuter försenat (BUUU!) redan från start men vi fick poletter till kaffemaskinen från konduktören, bara det var en rolig historia. Väl hemma tog jag första bästa bil till Maria som firade sin 19årsdag i väldigt mkt efterskott och såg melodifestivalen + en jätteamerikansk film som jag redan sett halva förut av. Lugnt värd kväll
Idag har jag och Maria, enligt planen, bakat Cheesecake. Den blev mumsig. Under bakningens gång läste Maria
alla inlägg på en ganska så aktiv blogg, sedan slutet på julia förra året tills nu.
Bloggaren ifråga är en gammal överlevare från KJ som gick i min brors parallellklass och i flickkören. Jag tror att vårt mål ifrån början var att lista ut lite mer om hennes graviditet eftersom hon enligt en del efterforskningar ska föda barn vilken dag som helst. Även jag läste en hel del av dessa inlägg. Själv fastnade jag för hennes skicklighet att få vardagliga händelser och ögonblick att verka intressanta och givande. Det fick mig att längta efter att själv skriva, och bli läst ochfå dela med mig och vara gravid, haha. Hon skriver på ett sätt som är så klockrent och ärligt, allt blandat med en skön humor och postitiv inställning till livet.
Hursomhelst har jag hittat en ny blogg att följa :) och livet leker. Oftast. Och jag är inte brunett längre, jag är väldigt väldigt blond på insidan såväl som utsidan. Fast mest på insidan fortfarande. Ska avsluta med ett fint citat 'jag är inte smart, jag har bara tur när jag tänker' ;)
Godnatt
Hoppas ni får ett bra lov ni som har sånt
När medlen helgar ändamålen
Hur fångar man den flyktiga tanken?
Den där som skulle bli en perfekt bok, en underbar låt eller en dikt som skulle komma att läsas på bröllop?
När blev livet så fullt av detaljer, orelevanta händelser, verklighet som hindrar oss från att ta vara på det som skulle kunna bli evighet.
Varför fortsätter jag lura mig själv, inbilla mig att saker är annorlunda, när jag är så medveten om att jag gör det.
Kanske för att jag då hoppas att allt skulle bli annorlunda
Att jag skulle vara annorlunda.
Kan man bli den man önskar att man vore genom att låtsats vara så?
Eller är det att leva i en lögn, en drömvärld, ett parallellt universum?
Först när verkligheten blir relevant
ska jag ta den till mig.
Och då kanske jag förstår
vad som är poängen
Människostigar
I skogen så går vi människor på stigar, som vi inte har gjort själva. Stigarna är där för att tusentals myror har släpat barr den vägen, det är den rakaste vägen till den bästa maten för älgen, eller för att räven springer den vägen till sin lya. En stig är inte rak och den korsar på sin väg genom skogen många andra stigar. Stigar kan vara olika stora, olika långa och leder till olika mål.
Hemma hos mig så finns det också stigar. På gräset, som förtillfället är täckt av snö, har människofötter gjort en genväg till parkeringen som är lite längre bort. När jag bodde i baronbacken brukade jag bli glad över att se det nedtrampade gräset som bildade en väg tvärs över den stora gräsplanen. Jag blev glad för att jag gick en väg som andra fötter också hade trampat. För mig okända människor hade, trots att jag aldrig mött dem, gått exakt samma väg som jag på väg någonstans. Jag var glad för att det visade att jag inte var ensam här i världen att det finns något mer än det egna jaget, att hela universum består av parallella världar.
Vi människor är som stigarna i skogen. Vi är varsin egen slingrig stig. Ibland möter vi en annan stig, kanske bara för ett ögonblick. Ibland möter man en stig som följer ens egen ett tag, för att sedan svänga av åt något annat håll. Ibland blir flera stigar till en enda stor stig som tränger fram genom skogen. Alla stigar är olika. Alla stigar leder någonstans. Vissa stigar möts aldrig. Men poängen är just den, att de ändå är i samma skog.
Tid
tiden går långsamt när man har tråkigt.
tiden går fort när man vill att den ska gå långsamt.
tiden går långsamt när man vill att den ska gå fort.
När man har mycket och göra har man ont om tid.
När man har lite och göra har man gott om tid.
Somliga hävdar att de har mer eller mindre tid än andra.
Men det kan dom ju inte ha.
Eller?
Sova är bra för själen
Kanske för att när man sover så bearbetar man saker som man tänkt på under dagen, problem man har och oro som man bär på utan att riktigt vara medveten om det. När vi sover får vi kontakt med vårat undermedvetna kanske just för att vi har kopplat bort vår medvetenhet.
Som för ett par veckor sedan. Då drömde jag att jag fick IG på en uppsats om Toy story 3, fastän jag visste att jag hade gjort så bra jag hade kunnat. Detta var väldigt irriterande för mig men det grundade sig egentligen i en mix av en besvikelse på en uppgift i skolan och att jag hela veckan innan umgåtts med leksaker från toy story 3 på leksaksmogulen där jag gjorde min APU.
Grejen är ju den att när jag drömde om allt detta fick jag en annan syn på saken och även saker som vi inte kommer ihåg att vi drömt om bearbetar vi när vi sover.
Det är kanske därför man säger att man ska 'sova på saken' eller att 'imorgon ser du det i ett annat ljus', för att sömn ger oss perspektiv på livet. Det är het enkelt bra för själen. Som gratis terapi. Och inte att förglömma det är mysigt, skönt och alldeles alldeles underbart
Livet är en ekvation
Livet är en ekvation.
Men om den är svår, enkel, hur den är definerad och om den gäller för alla värden på x (sen om x är liv, goda gärningar, situationer lr ngt annat går ju också att diskutera) det har jag inte en aning om.
Idag består min ekvation av samhället som vi lever i. Det överexploaterade.
Människor (företagare) vill tjäna pengar
Folk vill uppleva saker, ha roligt, skämma bort sig själva
=>
Företagarna hittar på event, tillfällen att fira och marknadsför dem
Folk nappar på iden och lägger ut sina pengar på eventet, och drar med sig andra (ju fler desto bättre eller hur?)
=
Företagarna rika
Folket fattiga (men förhoppningsvis nöjda)
Det här kom jag och tänka på när jag betalade min studentmössa för en stund sen. För vad är det som säger att man 'måste' ha mössan med kamera i, eller att 'alla' åker på studentkryssningen?
Jo, det är företagarna, de som vill tjäna pengar.
Min studentmössa är personlig och en symbol för alla nedrans år som jag gått i skolan. Jag ska bara använda den kanske 20 gånger i mitt liv, vilket ger den ett pris på ca 39 kr per tillfälle.
Men det är ju tradition.
För man ska ju ha en.
Eller?
Carbonara al Fakebrunett
Jag tänkte berätta om hur mitt experimenterande med mat gick idag.
VARNING: Pröva ej detta hemma om du tänker servera det till någon annan än dig själv!
Ingredienser ( Kan varieras beroende på vad man har hemma)
Bacon
Purjolök
Mjölk
Ost
Margarin + mjöl (redning)
Kryddor
1. Plocka fram ingredienserna ur kyl, frys och skåp.
2. Övertina baconet i mikron.
3. Skär baconet i lagom stora bitar.
4. Ta fram en kastrull och sätt plattan på högsta värme
5. Ös ner baconet i kastrullen och låt den steka.
6. Släng de mögliga purjolöksbladen och hacka purjolöken
7. Flytta kastrullen från plattan och svara i telefonen
8. Ställ tillbaka kastrullen på plattan
9. Häv i purjolöken i kastrullen och stek lite till
10. Ta fram minimixern och mixa den sista osten till smulor
11. Inse att du håller på att bränna bacon blandningen och få lätt panik
12. Häll på mjölk och den mixade osten
13. Sänk värmen och rör om
14. Konstatera att osten bildar smälta klumpar i mjölken.
15. Fråga styvmor hur man gör redning.
16. Ställ in margarin i mikron för smältning
17. Rör om i såsen
18. Inse att margarinet är översmält (det kan bli det)
19. Rör ner lagom mängd mjöl (taget med handen såklart) i det smälta margarinet
20. Ha i den hemmagjorda redningen i såsen
21. Sänk värmen och låt puttra under omrörning några minuter
22. Krydda med oregano, vitpeppar, vitlökspulver (ingen mat bör vara utan vitlökspulver!) och salt efter smak.
23. Serveras med Tagliatelle al dente.
Fast det blev ändå ganska gott ;)
M(B)aking dreams
Idag har handlat om drömmar, olika typer av drömmar och många typer av drömmar.
Dagdrömmar, framtidsdrömmar, önskedrömmar, diktade drömmar och Drömmar (kakorna ni vet).
Det har varit en ganska soft dag i övrigt och jag har nog tänkt mer än vad jag tänkt på.
Flummigt? Well, I think so aswell.
Framtidsdrömmarna och dagdrömmarna var de som dominerade min förmiddag. Jag hade möte med min PA-handledare, och han är verkligen stöttande och det är jätteroligt. Det skulle vara sjukt coolt att få min bok publicerad IRL, att verkligen få känna att det är en bok, hålla den i handen, öppna den och se mina egna ord tryckta i den.
Ibland är framtiden så spännande att man nästan glömmer bort att leva i nuet, och det är lätt att man först i efterhand märker att det där nuet var så viktigt i processen mot framtiden
Efter skolan och på en ren impuls (okej jag frågade om lov först) bestämde jag mig för att våldgästa min Örebrokusin eftersom hon köpte ett väldigt spännande te när vi var i Alingsås förra helgen och jag väldigt gärna ville smaka det.
Ungefär två sekunder efter att jag kommit in genom dörren konstaterade vi att vi 'borde' baka något gott till teet, öppnade några receptböcker och bestämde oss för drömmar. Bakandet var väldigt enkelt och resultatet blev väldigt gott. Processen blev också till stor del upplivad av sång i stil med "Rolling, rolling, rolling dreams" (mel: rolling on the river) och ordvitsar runt faktumet att vi "were making dreams (come true?)" osv.
Helt klart värt det!
Sedan, alldeles för en stund sen, satt jag och drömde om att kunna plocka fram gitarren o plock lite utan att det skulle störa någon, dessutom önskade jag att det, om sådant var fallet, också skulle låta bra. Jag drömde också om att få träffa en kille som kan älska mig för den jag är.
Jag tror att drömmar gör oss gott, att vi behöver skapa oss positiva visioner. De ger oss en känsla av att ha upplevt något bra, fastän det aldrig kommer ske, eller fastän man 'bara' är halvvägs till drömmålet.
Tidigare ikväll hittade jag en av mina favoritdikter som jag skrev i nian och som jag inte haft hela versionen av på flera år. Lämpligt nog heter den sommardröm, så jag avslutar med den. Läs och dröm så gott
Sommardröm
Idag är allting
soligt i min värld
Inget kan gå fel
allt blir rätt på min färd
Jag vinner i vad
och har vinden i mitt hår
morgonsolen i ryggen
och sandaler på mina tår
Daggen som glittrar
är det vackraste jag vet
och träden som viskar
om livets hemlighet
Dimman som lättar
ger en magisk glans
Skönt att få andas
att ge livet en chans
Fåglarna kvittrar
de hälsar mig goddag
Äntligen får jag leva
efter naturens lag
Stillheten är
så underbar att höra
Så härligt det är
att ha ingenting att göra
Nej ingen kan vara
mer glad än jag
Med en ryggsäck
på en landsväg
det blir en underbar dag
Blondinen som skulle kolla luftrycket
Örebro, 10 Juli 2010
Ännu en het sommardag närmade sig sitt slut och Ida satt med benen över armstödet på fåtöljen i vardagsrummet och tittade på Criminal Minds. Hon hade jobbat tidigare på dagen (vilket i praktiken också hade inneburit att hon hunnit läsa ut 'flickan som lekte med elden') och hon hade ägnat en stor del av tiden sen hon kom hem till att städa lägenheten. Plötsligt kände hon att hennes Cola-nerv började pirra (Cola-nerven är den nerv i det autonoma nervsystemet som styr kroppens omedelbara behov av drycken av typen Coca Cola, Pepsi eller dyl.) och hon kände ett omedelbart sug efter Cola. Hon kollade på klockan och insåg att hon knappast skulle hinna till Ica Maxi innan de stängde och dessutom var kvällens avsnitt av Criminal Minds väldigt spännande och hon ville ogärna lämna det utan att först fått veta upplösningen. Efter ett par sms med en nära vän kom hon fram till att hon faktiskt kunde åka till en mack och inhandla Cola. Detta verkade vara en perfekt plan eftersom hon ändå behövde tanka bilen och då också kunde passa på att kolla däcken och tvätta rutorna, något hon känt ett behov av i flera veckor. Dessutom har många bensinmackar öppet även efter klockan 22.
Ida parkerade vant sin rostvita Opel Vectra bredvid bensinpumpen, stängde av motorn, grabbade tag i plånboken och klev ur för att tanka med E95. Tankningen gick galant. För att inte vara i vägen så körde hon iväg bilen till parkeringen 30 meter bort och gick in i butiken. Där plockade hon åt sig en 1,5 liters flaska Cola och ett paket lättmjölk och gick sedan fram till tjejen i kassan. Hon betalade med kortet och bad om att få låna luftmunstycket. Ida stuvade ner sina varor i tygkassen som hon alltid bar med sig och stuvade in den i bilen. Hon backade så att hon nu stod precis framför förrådet där macken hade sin luft-och-vatten-station. Då stötte hon på flera problem. För det första hittade hon inte änden på slangen som munstycket skulle fästas vid, hur osannolikt det än kan låta. Tillslut uppmärksammade minibussen full av 20-åriga, utländska, killar som stod typ fyra meter bort att hon verkade förvirrad och till Idas stora förtret beslöt sig en för att ge henne handräckning genom att räcka henne rätt ände av slangen. Detta fann Ida extremt pinsamt (Reds anm. Ida var vid tillfället trött, hungrig och allmänt förvirrad men ville ändå klara sig själv vilket brukade gå bra). Som tur var så försvann minibussen med killarna ganska strax därefter och Ida upptäckte nästa problem. När hon väl monterat ihop munstycke och slang och placerat munstycket över ventilen till däck nr1 trycket hon in handtaget på luftmunstycket eftersom mätaren antydde att det behövdes en liten påfyllning. Till hennes stora förtret tömdes däcket på luft och hur hon än försökte så hittade hon ingen annan knapp eller instruktion i närheten. Tillslut gick hon tillbaka in i butiken och frågade hur hon skulle göra. Tjejen i kassan förklarade att man skulle pumpa handtaget för att fylla på luft, om man höll in handtaget så tömde den bara. Nöjd med förklaringen gick Ida ut till bilen för ännu ett försök medan hon i sitt stilla sinne undrade hur någon i hela fridens namn kunde komma på en så urbota idiotiskt korkad ide till hur ett lufttrycksmunstycke skulle bli hanterbart. Ida flöjde tjejens instruktion och pumpade i alla möjliga olika takter men lufttrycket i däcket sjönk istället resolut ner till 0,2. Ida bestämde sig för att det var fel på munstycket och gick in i butiken igen och förklarade problemet. Hon fick då låna deras andra munstycke men tjejen i kassan hade inga bra tips på hur den skulle appliceras på bilen så att den fyllde på med luft. Ida bestämde sig ändå för att pröva. Så fort hon monterat det nya munstycket på slangen började den argsint spruta luft på henne. Smått förtvivlad vände sig Ida till barnfamiljerna som parkerat sina bilar i närheten (trots att det var nästan natt så var det ingalunda tomt på macken) vilka inte heller kunde få stopp på luftflödet. Men en kille lyckades iallafall applicera den luftsprutande slangen på Idas tomma däck och fylle den med luft. Efter att konsulterat tjejen i kassan om problemet fick Ida tipset att vända sig till en annan mack för att fylla på luft.
Efter att gjort ett överslag med sitt mycket knappa lokalsinne bestämde sig Ida för att åka till det ställe där hon visste att det fanns ungefär sju mackar inom loppet av ett par hundra meter. Väl framme valde hon inte macken av märket Statoil, eftersom hon redan prövat på deras pumpar, utan körde in på Shell tvärs över gatan. För att lugna sina tankar började hon med att rengöra rutorna på bilen innan hon gick in i butiken och bad om att få låna munstycke. detta munstycke var helt logiskt en enkel tryckmätare, som var mycket lättare att applicera på slangen jämfört med konkurrentens. Den hade också en röd knapp med ett plus på och en grön knapp med ett minus på. för att få mer luft i däcken behövde man bara trycka på + och för att få mindre i däcket så tryckte man på - . Detta var en logik som helt stämde överens med Idas sinnelag och snart kunde hon sätta sig i bilen hem med insikten att hon egentligen inte hade behövt fixa lufttrycket i däcken alls för de hade varit helt okej från början.
Äntligen hemma slängde hon sig på samma plats i fåtöljen, tog en klunk av den efterlängtade Colan och började skriva ett blogginlägg om kvällens mycket uttröttande strapatser. Efter att ha avslutat bloggandet stängde hon ner alla chattfönster postade en länk till bloggen på sin facebook sida och gick och la sig. Det hade varit en hård kväll
Frankfurt
i skrivande stund sitter jag på hotellet i Eschborn, ett par kilometer utanför Frankfurt am Main i västra delen av Tyskland. Här ska jag nu bo från igår kväll tills fredag morgon då jag och pappa flyger hem till Svearike igen på eftermiddagen.
Hur har jag då hamnat här?
Jo pappa jobbar med ett internationellt projekt och är it-ansvarig för de projektet i Sverige. Den här veckan ska han och hans kollega L gå på kurs i Frankfurt. L är ensamstående mor till en mycket livlig femåring och brukar ta med sin stackars 77åriga mor som barnvakt på resorna världen över. Så denna gång Lyckades pappa övertala jobbet att betala både min och L:s mammas biljett så att vi tillsammans kan vakta barnet. Mormoderns uppgift är att vaka över oss och lotsa oss igenom detta tysktalande land (hon är född i tyskland) och min uppgift är helt enkelt att köra slut på ungen.
Så i fredagsmorse styrde jag och min far bilen (min fina opel) mot Göteborg där vi skulle möta upp L med barn o mor vid färjan så att vi kunde åka med en bil genom tyskland och så att de kan påbörja sin semester där när kursen är slut. Bilen parkerades således på grusplanen utanför min morbror kollektiv. väldigt centralt och väldigt gratis (Tack!). Natten spenderades sedan på färjan mellan göteborg och kiel och klockan nio anlände vi i tyskland.
Mormordern lämnade vi av hos en släkting som fyllde år och sedan fortsatte vi vår färd en biltur på 6-8 timmar genom Tyskland. 5åringen var jätteduktigt hela resan, mycket bättre än när vi för ett par månader sedan bilade mellan Örebro och Malmö. Måste säga att jag älskar Autobahn, speciellt det där med 'drive unlimited'. Vi missade alltså allt vad bröllop hette men som tur är finns svtplay och jag har kollat det väsentliga där. På tysktv hade de haft såkallad 'sweden-day' och innan bröllopet hade de då självklart sänt ett 3timmar 'best of ABBA' program.
Natten mellan lördag och söndag sov vi hos pappas Tyska kollega Ingo med fru. De är jättetrevliga och bor i ett radhus med fem (!) våningar. Allt var väl utom att de hade katter. Jag blev ganska snorig men jag lever än.
Igår så gick vi på sight-seeing i frankfurt och åkte upp i Main tower. Sådär 210 meter upp i luften får jag plötsligt syn på ett häagen dasz café och jag trodde att jag befann mig i himlen. Det SKA jag besöka innan vi åker hem, kanske imorgon om jag har tur.
Idag har jag, mormordern och femåringen via diverse kollektiva tansportmedel besökt en djurpark i utkanten av Frankfurt. De stackars djuren hade inte mycket gräs att röra sig på men barnet var glad iallafall. Måste säga att även om mormodern är den som kan språket så var jag den som lotsade oss genom U-bahns och S-bahns fram till zoo:t. Hon e lite gammal och förvirrad och jag vet hur man läser en karta.
Nu ska pappa få jobba lite och jag ska ta ett bad.
Guten Natch
(ps. tror jag e hög på hormoner , ser bara söta killar överallt.ds)
Betygshets
Ni som känner mig vet att jag har bra betyg. Att jag MÅSTE ha bra betyg. För mig är det verkligen viktigt, fastän jag knappt vet varför. De som inte känner mig så väl har säkert fått uppfattningen om att jag är värsta plugghästen som inte gör något annat än studera på min fritid. Det finns säkerligen de som både skulle ett och annat ögonbryn och tycka jag var jobbig när de hör att jag höll på o bryta ihop pga av 'bara' VG i matte. På något sätt ska jag försöka rättfärdiga mitt beteende.
Jag börjar med den klassiska ursäkten - mina föräldrar. De hade fyror och femmor i det mesta på grundskolan och så var det även för mig. Under hela grundskolan var de flesta ämnen lätta och i många fall också roliga att lära sig. Även om jag sista terminen i nian fick jobba arslet av mig och för att höja mig i 8 ämnen. Jag har mött människor som haft svårt att respektera att jag har så oförskämt lätt att komma ihåg saker. Bara för att inte dem är så. Det är först nu på gymnasiet som jag faktiskt behövt lära mig en studieteknik och jag har oxå först nu fått en förståelse för hur de som inte har lika lätt som jag för att lära sig har det. Jag är heller inte bäst i klassen på det mesta längre, vi har flera högpresterande elever i klassen. Ändå måste jag fortfarande vara bäst.
Om jag någon gång läser vidare efter studenten, så spelar det ingen roll om jag fick G,VG eller MVG i kursen som ingår i behörighetskraven. Så egentligen borde jag kanske bara borde satsa på G i alla ämnen. MEN. Även snittbetyget spelar roll i intagning vid högskolor och universitet. Ett snitt som dras på ALLA kurser jag läser under gymnasiet, vill säga. Detta gör att jag hetsar för ett snitt över 19, alltså i princip MVG i alla ämnen. Men vad ska jag med dem till? Jag tänker inte bli läkare, jag vill inte ens jobba inom vården. Varför driver jag egentligen mig själv till vansinne för något som om tjugo år kanske inte har haft någon större inverkan på mitt liv? Men jag vill ändå ha alla möjligheter att göra vadsomhelst efter studenten. Jag vet bara inte vad.
Vilket betyg jag får i en kurs spelar ingen roll så länge jag förstår lärarens resonemang och jag vet att jag inte kunde ha gjort mer för att nå ett högre resultat, då är jag tillfreds med mig själv. Men ofta har det hänt att jag legat på gränsen. Att läraren 'bara' kräver det där lilla extra för att kunna sätta ett mvg på mig. Det är besvikelsen över att veta att jag egentligen kunde ha gjort mer, men att jag har prioriterat livet före.
Jag kan bara hoppas att jag om tjugo år ser tillbaka på mitt liv och är nöjd över vad jag åstadkom i gymnasiet. Att jag då har kunnat rättfärdigat min envishet att ge 110%, och vara tacksam över att jag gjorde det.
Grrr...
Diggar den här texten, låten, musikvideon, artisten.
Men just idag är jag speciellt fokuserad på texten för på något sätt kan jag identifiera mig själv i den...
I don't know if I can yell any louder
How many time have I kicked you outta here?
Or said something insulting?
I can be so mean when I wanna be
I am capable of really anything
I can cut you into pieces
When my heart is....broken
I always say how I don't need you
But it's always gonna come right back to this
Please, don't leave me
How did I become so obnoxious?
What is it with you that makes me act like this?
I've never been this nasty
Can't you tell that this is all just a contest?
The one that wins will be the one that hits the hardest
But baby I don't mean it
I mean it, I promise
Please don't leave me
Please don't leave me
I always say how I don't need you
But it's always gonna come right back to this
Please, don't leave me
I forgot to say out loud how beautiful you really are to me
I can't be without, you're my perfect little punching bag
And I need you, I'm sorry.
It's always gonna come right back to this
Please don't leave me
Min eftermiddag som 18åring, syster och cyklist
Min bror kommer hem från lumpen idag för att ge sig vidare mot EM i någon form av trummning i Belgien och Storbritannien. Men eftersom han har lite ont om tid så har han inte hunnit växla några pengar så som den goda syster jag är så begav jag mig till stan på min cykel för att fixa det.
Först begav jag mig till Swedbank för att få ut mitt första studiebidrag sen jag blivit vuxen på riktigt och passade på att ändra så att pengarna hädanefter hamnar direkt på mitt kontokort istället.
Sedan cyklade jag till Forex, tog en kölapp (67 om någon undrar), satte mig ner och väntade på min tur. När min tur kom så gick jag fram och sa vad jag ville ha. Kassörskan var väldigt trevlig och frågade efter min ålder. Jag svarade :18. I mitt stilla sinne tänkte jag 'är inte åldersgränsen för att växla pengar på forex 16?' Men men jag ser väl ung ut idag :)
Efter att satt in resterande pengar på mitt bankkort så var dagens ärenden slutförda men innan jag cyklade hem bestämde jag mig för att cykla till stortorget för att pumpa däcken som blivit lite tomma under vintern. Jag började med bakdäcket och satte den delen av munstycket som matchade ventilen på däcket och tryckte till. Till min stora förvåning blev däcket tomt istället för påfyllt. Förvirrad så ringde jag min pappa om råd eftersom jag visste att han pumpat däcken på samma ställe bara för ett par dagar sedan. Han sa 'Du måste bara trycka hårdare'. Okej så det gjorde jag, men det fungerade inte det heller. Plötsligt så tittar jag upp och där står en man med sin cykel som också ska pumpas. 'Går det bra?' frågar han och ärlig som jag är så sa jag nej. Det hela slutar med att mannen hjälper mig att pumpa cykeln (det visade sig att jag hade använt fel sida av munstycket trots allt) och glad och lite generad cyklar jag därifrån. Men en viktig detalj. Han var inte bara man. Han var en snygg sådan och inte alltför gammal, tyvärr. Vääldigt pinsamt.
Jaja jag hade en väldigt trevlig eftermiddag iaf och något att skratta åt. Jag ser juh tydligen ut som 15 ;D
Kolasås
Jag var sugen på glass.
Allt vi hade hemma var vanlig tråkig vanlijglass av lågklassmärke.
Hm... jag borde göra kolasås.
Letar i kylskåpet.
Ingen grädde.
Men hur svårt kan det vara egentligen att göra ett eget recept och koka ihop?
Sagt och gjort.
Med stöd från min kära vän Elin Ehrvall så kokade jag ihop en äkta kolasås á la Ida.
Och Elin sammanställde allt i ett jättefint recept men tyvärr kan jag inte publicera det här. Så här kommer receptet på min alldeles egna kolasås. :D
Idas Kolasås
Ingredienser:
½ dl Socker
½ dl Ljus Sirap
½ dl Mjölk
ca 65 g Margarin
1 tsk Vaniljsocker
2tsk Kakao
Koka upp och låt koka på låg värme i ca 10-13min, rör om då och då om du känner för det.
Servera tillsammans med Vaniljglass.
Uppdate
Haha. Nu känns det som om jag ska skriva i företagsbloggen :)
Men idag hade jag tänkt mig pröva på att göra ett någorlunda "vanligt" inlägg.
Idag har jag övningskört Christians uppkörningsrunda (pappa var med när han körde upp) och spillde massa bensin på mig själv när jag skulle tanka efteråt. Haha jag säger juh att jag är blond innerst inne. Sen nu
ikväll halkade jag in på lite bloggar och då blev jag smått sugen på att själv göra ett oviktigt inlägg. Insåg
efter lite granskning av min egna blogg att inga av mina blogginlägg har publicerats föreklockan tio på kvällen för er som vill veta. Sen halkade jag in på html-koder och annat mysigt så med inställningen
"hur svårt kan det va egentligen?" så började om designa min blogg.
Det VAR svårt.
Men efter ett tag lyckades jag klura ut hur det funkade och tack vara min goda vän google så har jag lyckats göra om bloggen ganska rejält.
Fint va?? (a)
Eftersom jag nu ändå har FakeBrunett som bloggnamn så känner jag att det är min plikt att informera dig, kära läsare, om att imorgon kommer Lisa till mig för att färga mitt hår. Så snart är jag riktigt brun igen :D
Om inte Lisa klantar till det vill säga ;)
Ha en god natt!
