Filosof-Ida

Örebro, 10 Juli 2010
Ännu en het sommardag närmade sig sitt slut och Ida satt med benen över armstödet på fåtöljen i vardagsrummet och tittade på Criminal Minds. Hon hade jobbat tidigare på dagen (vilket i praktiken också hade inneburit att hon hunnit läsa ut 'flickan som lekte med elden') och hon hade ägnat en stor del av tiden sen hon kom hem till att städa lägenheten. Plötsligt kände hon att hennes Cola-nerv började pirra (Cola-nerven är den nerv i det autonoma nervsystemet som styr kroppens omedelbara behov av drycken av typen Coca Cola, Pepsi eller dyl.) och hon kände ett omedelbart sug efter Cola. Hon kollade på klockan och insåg att hon knappast skulle hinna till Ica Maxi innan de stängde och dessutom var kvällens avsnitt av Criminal Minds väldigt spännande och hon ville ogärna lämna det utan att först fått veta upplösningen. Efter ett par sms med en nära vän kom hon fram till att hon faktiskt kunde åka till en mack och inhandla Cola. Detta verkade vara en perfekt plan eftersom hon ändå behövde tanka bilen och då också kunde passa på att kolla däcken och tvätta rutorna, något hon känt ett behov av i flera veckor. Dessutom har många bensinmackar öppet även efter klockan 22.

Ida parkerade vant sin rostvita Opel Vectra bredvid bensinpumpen, stängde av motorn, grabbade tag i plånboken och klev ur för att tanka med E95. Tankningen gick galant. För att inte vara i vägen så körde hon iväg bilen till parkeringen 30 meter bort och gick in i butiken. Där plockade hon åt sig en 1,5 liters flaska Cola och ett paket lättmjölk och gick sedan fram till tjejen i kassan. Hon betalade med kortet och bad om att få låna luftmunstycket. Ida stuvade ner sina varor i tygkassen som hon alltid bar med sig och stuvade in den i bilen. Hon backade så att hon nu stod precis framför förrådet där macken hade sin luft-och-vatten-station. Då stötte hon på flera problem. För det första hittade hon inte änden på slangen som munstycket skulle fästas vid, hur osannolikt det än kan låta. Tillslut uppmärksammade minibussen full av 20-åriga, utländska, killar som stod typ fyra meter bort att hon verkade förvirrad och till Idas stora förtret beslöt sig en för att ge henne handräckning genom att räcka henne rätt ände av slangen. Detta fann Ida extremt pinsamt (Reds anm. Ida var vid tillfället trött, hungrig och allmänt förvirrad men ville ändå klara sig själv vilket brukade gå bra). Som tur var så försvann minibussen med killarna ganska strax därefter och Ida upptäckte nästa problem. När hon väl monterat ihop munstycke och slang och placerat munstycket över ventilen till däck nr1 trycket hon in handtaget på luftmunstycket eftersom mätaren antydde att det behövdes en liten påfyllning. Till hennes stora förtret tömdes däcket på luft och hur hon än försökte så hittade hon ingen annan knapp eller instruktion i närheten. Tillslut gick hon tillbaka in i butiken och frågade hur hon skulle göra. Tjejen i kassan förklarade att man skulle pumpa handtaget för att fylla på luft, om man höll in handtaget så tömde den bara. Nöjd med förklaringen gick Ida ut till bilen för ännu ett försök medan hon i sitt stilla sinne undrade hur någon i hela fridens namn kunde komma på en så urbota idiotiskt korkad ide till hur ett lufttrycksmunstycke skulle bli hanterbart. Ida flöjde tjejens instruktion och pumpade i alla möjliga olika takter men lufttrycket i däcket sjönk istället resolut ner till 0,2. Ida bestämde sig för att det var fel på munstycket och gick in i butiken igen och förklarade problemet. Hon fick då låna deras andra munstycke men tjejen i kassan hade inga bra tips på hur den skulle appliceras på bilen så att den fyllde på med luft. Ida bestämde sig ändå för att pröva. Så fort hon monterat det nya munstycket på slangen började den argsint spruta luft på henne. Smått förtvivlad vände sig Ida till barnfamiljerna som parkerat sina bilar i närheten (trots att det var nästan natt så var det ingalunda tomt på macken) vilka inte heller kunde få stopp på luftflödet. Men en kille lyckades iallafall applicera den luftsprutande slangen på Idas tomma däck och fylle den med luft. Efter att konsulterat tjejen i kassan om problemet fick Ida tipset att vända sig till en annan mack för att fylla på luft.

Efter att gjort ett överslag med sitt mycket knappa lokalsinne bestämde sig Ida för att åka till det ställe där hon visste att det fanns ungefär sju mackar inom loppet av ett par hundra meter. Väl framme valde hon inte macken av märket Statoil, eftersom hon redan prövat på deras pumpar, utan körde in på Shell tvärs över gatan. För att lugna sina tankar började hon med att rengöra rutorna på bilen innan hon gick in i butiken och bad om att få låna munstycke. detta munstycke var helt logiskt en enkel tryckmätare, som var mycket lättare att applicera på slangen jämfört med konkurrentens. Den hade också en röd knapp med ett plus på och en grön knapp med ett minus på. för att få mer luft i däcken behövde man bara trycka på + och för att få mindre i däcket så tryckte man på - . Detta var en logik som helt stämde överens med Idas sinnelag och snart kunde hon sätta sig i bilen hem med insikten att hon egentligen inte hade behövt fixa lufttrycket i däcken alls för de hade varit helt okej från början.

Äntligen hemma slängde hon sig på samma plats i fåtöljen, tog en klunk av den efterlängtade Colan och började skriva ett blogginlägg om kvällens mycket uttröttande strapatser.  Efter att ha avslutat bloggandet stängde hon ner alla chattfönster postade en länk till bloggen på sin facebook sida och gick och la sig. Det hade varit en hård kväll