Ett ego:s bekännelser.
Okej, så här är det.
Jag är en väääldigt oaktiv bloggare ;)
Men det var inte det jag tänkte skriva...
Jo, idag var jag inne på bilddagboken (allas vår nationella variant av facebook) och betade av listan med osedda bilder. På en av mina mindre nära vänners som ofta lägger upp "kopiera den här" och "bryr du om mig" texter fanns följande text under en bild:
Jag är inte söt, inte snygg, inte vacker, inte heller killarnas första val. men jag är mig själv.
kopiera detta om du är dig själv
Okej, detta är uppenbart fel formulerat eller egentligen så svenskt som det bara kan bli.
I Sverige ska du inte hävda dig själv, om du yttrar en direkt positiv åsikt om dig själv så är det skryt.
Du får nästan inte tycka om dig själv i den här kulturen, eller iaf inte visa den för su är du snobbig, självgod, uppkäftig mm.
Men vet ni vad jag tänkte när jag läste det där?
Jo, jag är mig själv. Men varför ska jag kopiera det där när det övriga inte stämmer till 100 %???
Jag är ingen supermodell, jag vill inte vara det heller.
Jag är inte den som "alla" killar springer efter, jag vill inte vara det heller.
Men jag kan vara riktigt söt ibland, tillochmed i mina egna ögon. Jag är en vacker människa även om jag inte själv ser det varje dag.
På något vis har jag fått ett oförskämt högt självförtroende, som ibland ger mig plattfall men ofta kan hålla mig flytande iaf på ytan.
Jag behöver inte vara perfekt för att gilla mig själv!
För att citera alczar "I am not a sinner, nor a saint."
Jag vill inte vara perfekt, för då har jag en ursäkt när jag gör fel. Jag är människa.
Men, dagens bekännelse, JAG TYCKER OM MIG SJÄLV. både som person och utseendemässigt.
Och det borde du oxå göra.
Hitta alla rätt istället för alla fel.
Nu ska jag ha en godnatt.
Kram till alla som behöver en
En liten filosof-strof...
Häromdagen zappade jag in på ett avsnitt av Dr Phil. Dagens program hade precis börjat och handlade om kvinnor. Ganska snart presenterades en kvinna upp på scenen, nämligen Mrs Dr Phil själv, för att göra promotion för sin nya bok som handlade om att ta hand om sig själv.
Hon började genast med att förklara för personen på andra sidan tv-rutan att ta hand om sig själv är en bra ide. och som i alla amerianska tv-shower fanns en stor publik (till 95% bestående av kvinnor) som i bakgrunden villt applåderade henne för att öka effekten av hennes ord.
Och visst, det låter väl bra?
Bestämt deklarerade hon att det absolut inte är själviskt att tänka på sig själv.
Här blev jag tvungen att reagera.
Så otroligt paradoxalt!
Betydelsen, själva definitionen, av att vara självisk är ju att tänka på sig själv och att sätta sina egna behov framför andras.
Så jag frågade mig själv hur hon i hela friden kan stå där och säga att det inte är själviskt att tänka på sig själv. Sekunderna efteråt fick jag mitt svar.
"För om inte du själv tänker på dig, vem ska då göra det?" löd hennes argument.
Okej... jag förstår hur du tänker...
Det är klart att man inte ska missbruka sina egna krafter och överanstränga sig till döds för andras skull, det kan jag förstå att den så framställt kloka och världsvana mrs Dr Phil tycker.
För i det samhälle vi lever i är vi något extremt inriktade på det egna jaget.
JAG är viktigast i MITT liv!
Men om allt var tvärtom? Om alla tänkte på andra och först och främst satte människorna i sin omgivning och inte sig själv, hur skulle världen då te sig?
Har du någon gång hjälpt en vilt främmande människa som fått punktering i storhelgs-trafik när ingen annan har tid att stanna, eller hjälpt en drucken person som ramlat av cykeln och som ingen egentligen vill veta av?
Gör det, och gör på det sättet dig själv en tjänst.
För den tacksamhet som du oftast möter är så stor att den kan fylla hela själen och gör dig så glad på ett sätt som ingen ny frisyr eller all världens skumbad kan.
och om den du hjälpt inte förstår att visa tacksamhet kan du gå vidare i livet med vetskapen om att du ändå gjorde en bra sak för en annan människa.
Du kunde!
Det är ganska uppenbart att varje dag inte blir eller är en jag-är-en-räddare-i-nöden dag och det behöver dom inte heller vara. Men låt någon annan få den största kakhalvan, ge bort en liten present, eller skicka ett uppmuntrande sms till en vän och du kan känna dig glad över att du gjort någon annan glad och på det sättet två personer, inte bara dig själv.
Tillsist vill jag skicka med något som en ledare på Hampe sa.
"Om du bara tänker på dig själv, så är du endast en person i hela världen som gör det. 1!
Men om du istället tänker på andra och andra följer ditt exempel så är det helt plötsligt sex miljarder människor som tänker på dig och bryr sig om dig. 6 000 000 000! "
och vad är en enda person mot alla dom?
Tycker faktiskt om den, eftersom det ibland om dagarna bara ploppar upp en sådan där perfekt
"det-här-kan-jag-heta-på-facebook" mening i huvudet men det skulle vara fruktansvärt trist att skriva alla dessa status-uppdateringar på facebook (stackars mina vänner liks)
och det kan jag nu istället göra på Twitter.
Dock är det synd att så få som jag känner har twitter vad jag vet.
Försöker förstå komiken i att jag nu följer två (och endast två) stycken twitter-bloggar.
Den ena är en vän som jag träffade i uppsala och den andra råkar vara prins William av england. Haha, känner mig ganska cool.
men ia.f
dyker väl upp någon gång i framtiden när jag får skriv-behov
ha ett bra liv ;)
Intro - Val av bloggnamn
Jag har i många år grämt mig över min hårfärg. Mamma har brunt hår. Likså min pappa och min bror. När jag var liten tyckte jag bäst om mormors hår - det var nästan svart. Och både farfar och morfar hade mörkt hår i sin ungdom. Farmor är den felande länken.
Hon var blond.
Så trots att mörkt hår är dominant så blev jag blond, mot alla odds (ja, jag har läst genetik men orka förklara allt)
Men under mina år som blond din har jag hittat både fördelarna och nackdelarna med min naturliga hårfärg.
Den största fördelen är att man som blondin har nästan alla rättigheter i världen att dra blondinskämt.
Så trots att mitt hår nu är färgat brunt (därav namnet) och jag och många med mig tycker att jag passar i det så älskar jag fortfarande att driva med blondiner :)
Hoppas du kommer följa min blogg och att jag får flyt på det här ;)
Enjoy :D
