En liten filosof-strof...
Häromdagen zappade jag in på ett avsnitt av Dr Phil. Dagens program hade precis börjat och handlade om kvinnor. Ganska snart presenterades en kvinna upp på scenen, nämligen Mrs Dr Phil själv, för att göra promotion för sin nya bok som handlade om att ta hand om sig själv.
Hon började genast med att förklara för personen på andra sidan tv-rutan att ta hand om sig själv är en bra ide. och som i alla amerianska tv-shower fanns en stor publik (till 95% bestående av kvinnor) som i bakgrunden villt applåderade henne för att öka effekten av hennes ord.
Och visst, det låter väl bra?
Bestämt deklarerade hon att det absolut inte är själviskt att tänka på sig själv.
Här blev jag tvungen att reagera.
Så otroligt paradoxalt!
Betydelsen, själva definitionen, av att vara självisk är ju att tänka på sig själv och att sätta sina egna behov framför andras.
Så jag frågade mig själv hur hon i hela friden kan stå där och säga att det inte är själviskt att tänka på sig själv. Sekunderna efteråt fick jag mitt svar.
"För om inte du själv tänker på dig, vem ska då göra det?" löd hennes argument.
Okej... jag förstår hur du tänker...
Det är klart att man inte ska missbruka sina egna krafter och överanstränga sig till döds för andras skull, det kan jag förstå att den så framställt kloka och världsvana mrs Dr Phil tycker.
För i det samhälle vi lever i är vi något extremt inriktade på det egna jaget.
JAG är viktigast i MITT liv!
Men om allt var tvärtom? Om alla tänkte på andra och först och främst satte människorna i sin omgivning och inte sig själv, hur skulle världen då te sig?
Har du någon gång hjälpt en vilt främmande människa som fått punktering i storhelgs-trafik när ingen annan har tid att stanna, eller hjälpt en drucken person som ramlat av cykeln och som ingen egentligen vill veta av?
Gör det, och gör på det sättet dig själv en tjänst.
För den tacksamhet som du oftast möter är så stor att den kan fylla hela själen och gör dig så glad på ett sätt som ingen ny frisyr eller all världens skumbad kan.
och om den du hjälpt inte förstår att visa tacksamhet kan du gå vidare i livet med vetskapen om att du ändå gjorde en bra sak för en annan människa.
Du kunde!
Det är ganska uppenbart att varje dag inte blir eller är en jag-är-en-räddare-i-nöden dag och det behöver dom inte heller vara. Men låt någon annan få den största kakhalvan, ge bort en liten present, eller skicka ett uppmuntrande sms till en vän och du kan känna dig glad över att du gjort någon annan glad och på det sättet två personer, inte bara dig själv.
Tillsist vill jag skicka med något som en ledare på Hampe sa.
"Om du bara tänker på dig själv, så är du endast en person i hela världen som gör det. 1!
Men om du istället tänker på andra och andra följer ditt exempel så är det helt plötsligt sex miljarder människor som tänker på dig och bryr sig om dig. 6 000 000 000! "
och vad är en enda person mot alla dom?
OK, jag förstår vad du menar, men jag håller inte med... Jag har mött och pratat med ganska många människor som inte verkat kunna säga nej till sina arbetsgivare, vänner, familjer, knappt till någon. Att hela tiden sätta andras väl före sitt eget kan låta fint, men för många är det nog en väg som leder till bitterhet, depression, utbrändhet.
En sak som ställer till det, tror jag, är att man gärna tänker "antingen-eller" -- men det finns ju inget som hindrar "både-och"; Hur många andra tror du man hinner och orkar ta hand om, om man inte tar hand om sig själv? Visst ska man bry sig om varandra, men ingen kommer till exempel att lägga upp ett sova-äta-träna-program ÅT mig och se till att jag följer det (om jag nu inte blir RIKTIGT illa däran) -- ändå är det sånt som folk försummar för att de tror att de måste vara överallt samtidigt jämt...
Det här handlar inte om att köpa sig en glass i stället för att skänka en tjuga till Röda Korset, utan det handlar om att se till sina egna, grundläggande behov; och för dem kan även människor vi uppfattar som själviska vara blinda.
Om du kan se till att du själv får vad du behöver, vågar be om det och säger nej när du inte orkar eller verkligen inte vill, så får du frihet att hjälpa andra av eget val och inte tvångsmässigt; Andra kommer att märka att du är mer avslappnad, och att ditt ja verkligen betyder JA och inte "helst inte, men...". För mig är detta innebörden av kärleksbudet, "älska din nästa SÅSOM dig själv" -- både och! Sossarna hade det också en gång: "gör din plikt -- kräv din rätt".
Det tror jag (tror gör man ju inte bara i kyrkan, tack och lov). :) Kram!
