Biljardbollen
Har du spelat biljard någon gång?
Femton stycken bollar placeras in i en plasttriangel, de passar perfekt. Ingen är den andra lik. Alla ar de varsitt nummer och varsin färg, halvfärgad eller helfärgad. Tillsammans fyller de alla plasttriangeln, de hör ihop. Det finns inte minsta tillstymmelse till plats kvar för en enda boll till. de rör sig i harmoni, rullar i takt om man rör deras ram parallellt med det gröna biljardbordet. Alla bollar får plats, alla har ett nummer och en färg. Alla. Utom en.
Det finns nämligen sexton bollar när man spelar biljard. Det är lätt att glömma bort den sextonde bollen. Han får inte plats i ramen, han har inget nummer och är vit, färglös. När de andra bollarna passas in i triangeln får den snällt ligga utanför, helt ensam på ett tillsynes oändligt stort och grönt bord. Jag ska berätta en sak för dig. Jag är den sextonde biljardbollen. Den vita bollen som saknar plats. Färglös, tråkig och helt ensam på ett öppet fält. Ibland hade jag önskat att den där triangeln istället hade varit en kvadrat så att också jag hade fått plats. Men nu är det inte så, och det suger. Eller?
Man lär känna den plats man är på och på ett sätt började jag förlika mig vid tanken på att vara ensam och oanvändbar på ett stort grönt fält.
Så träffade jag en dag en man och han öppnade mina ögon. För det första så påpekade han att jag, liksom de andra bollarna, är unik. Ingen av oss ser ut som någon annan. Han sa att liksom de andra bollarnas plats är att vara i triangeln så är min plats att vara utanför den. Att jag inte har något nummer eller färg spelar ingen roll. För jag är lika stor som de andra bollarna och min del i spelet är lika viktig som någon av de andras. Utan mig skulle det inte bli något spel. Och mannen placerade mig en bit bort ifrån bollarna i plasttriangeln. Han lyfte på deras form och där låg de nu, tätt tryckta intill varandra, smått chockade av att deras skydd nu var borta. Mannen tog upp en kö (du vet, en sån där pinne som man spelar med) och tog in siktet på mig. där låg jag, ensam på det öppna fältet, ansikte mot ansikte med den främsta bollen. Mannen sköt och jag rusade iväg rakt in i högen med bollar som förskräckt spred sig åt alla håll. Glatt fortsatte spelet och jag fick jaga efter de andra och stöta och stötta dem i ett hejdlöst roligt spel.
Har du spelat biljard någon gång?
Man använder sexton bollar. Femton placeras tillsammans i en triangel och den sextonde placeras en bit bort från de andra. Alla bollar ser olika ut, men alla är lika stora. Jag ska berätta en sak för dig. Jag älskar att vara den vita bollen som får flyga fram på det gröna fältet och spränga de andra. Det är ju det jag är gjord för och där jag ska vara. Och viktigast av allt. Det är inte jag som håller i kön.
Fredag 8 juni 2012, Sweden Rock
