Filosof-Ida

     Jag vet inte hur det är med dig, men jag har ganska lätt för att falla under prestationskrav. Egentligen kommer de flesta av dessa krav från mig själv, men det gör dem inte mindre verkliga för det. Det är så mycket jag ”ska” eller ”borde” och ju fler saker jag lastar på mig själv, desto större blir risken att lasten förr eller senare rasar ihop. Och begraver mig djupt under sig. Dessutom är det ju som så att ju mer jag förväntar mig av mig själv, desto oftare riskerar jag att bli besviken.

     De förväntningar vi lägger på oss själva och på varandra är ofta orimliga, men vi märker det inte. Vi är så vana vid att prestation är det som räknas att vi blir förvånade när vi hamnar i en gemenskap där vi upplever att vi är älskade för att vi är dem vi är.

      Jag hamnade i den gemenskapen förra året på min bibelskola och fick där modet att vara mig själv så pass mycket att jag fick inse att jag duger och är älskad för den jag är.

     När vi förväntar oss perfektion förnekar vi på ett sätt vår mänsklighet. En av frukterna från vår trasiga värld och syndafallet är att vara människa är att göra fel. Det är även det vackra och kärleksfulla i den fria viljan.

     I skrivande stund läser jag boken Ödehuset av William Paul Young. Under en middag med den treenige Guden kommer huvudpersonen Mack till insikten att Gud inte har några förväntningar på oss människor. Eftersom Gud redan vet allt, inklusive framtiden, har han ingen användning av förväntningar. Och detta leder också till denna slutsats: att om Gud inte förväntar sig något av oss så har han hellre aldrig varit besviken på oss. Vilken befriande insikt tycker jag.

     Ibland vill vi göra det lätt för oss och föreställa oss en sträng, dömande och frånvarande Gud full av regler och krav. Denna Gudsbild har även ofta i historien målats upp för oss av religionernas ledare, i deras försök att få folk göra så som de själva vill.

     Problemet är bara det att Gud inte är sådan. Mitt i världshistorien, mitt i dagens samhälle av krav och förväntningar finns en kärleksfull Gud. En Gud som älskar sin skapelse, sina människor som han skapade till gemenskap med honom, så mycket att han gav upp sin egen gudomlighet och blev till en människa och levde här på jorden under våra villkor.

     Så mitt tips till dig är: släpp taget om förväntningar som tynger ner dig, speciellt de som du tror är från Gud. I vår trasiga värld finns det ingen människa som är perfekt så varför ska vi försöka vara något mer än de vi redan är, de som Gud har skapat oss till?

     Gör helt enkelt som Gud- bli människa.

(skrivet i september 2012)

      Jag trodde det skulle vara stort och märkvärdigt. Eller i alla fall att det skulle kännas just så: stort, övernaturligt, fantastiskt. Sanning är ju att det inte var så. Fast ganska fantastiskt, det var det nog, men inte på ett sånt där överväldigande sätt som när man vinner en miljon.

      Situation var denna att jag fann mig själv en kväll mitt uppe i Guds vilja och mening med mitt liv. Det jag kände att jag ska göra i den här världen, det jag är skapad för. Precis där jag ska vara, helt enkelt.

      Och jag trodde verkligen inte att det skulle kännas på det sättet som det kändes, just där och då. För att få ett uppdrag av Gud i egen hög person är ju ingen liten deal, fråga vem som helst. Och att det ska vara maffigt säger ju liksom sig självt.

      Det kändes inte stort, inte så märkvärdigt. Det var naturligt. Det mest naturliga jag någonsin gjort. Det var liksom ingen snack om saken om jag skulle göra det eller inte, jag bara gjorde det, för jag visste hur och vad det var jag skulle göra. Det var mig inte övermäktigt eller överväldigande. För något som känns så pass naturligt är inte märkvärdigt eller överväldigande, och det var först senare på kvällen som jag kanske insåg på riktigt att det ju är självklart att det är så det ska kännas när man befinner sig i Guds vilja med ens liv. Om jag var skapad för att passa in i ett syfte så måste ju den mest naturliga platsen för mig att vara på vara just i det syftet. Som fisken i vattnet.

      Guds vilja för ditt liv är verkligen något stort och fantastiskt. Men du vet att du befinner dig mitt i den när det är den mest naturliga saken i världen. För det är precis där du ska vara.