Filosof-Ida

Från de tio budorden som Mose fick på Sinaiberg utgår hela lagen som vi kan läsa om i tredje Mosebok.  De tre första buden handlar om vår relation till Gud och resterande sju handlar om våra relationer till oss själva och våra medmänniskor. Människan står högst av allt i Guds skapelse och om vi då som människor på något sätt tillber något annat skapat, om så en annan människa, nedvärderar vi oss själva och kränker den Gud som har skapat oss till sin avbild. Alla människor har en given bubbla av integritet och för att kunna leva tillsammans i den här världen måste vi respektera varandras värde, vilja och rättigheter.

En skriftlärd man frågade Jesus vilket som var det viktigaste budet av alla. Jesus svarade: Herren, vår Gud är den ende Herren och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv.[1]

Jag tror att Jesus sa detta för att vi ska förstå att Gud, som är kärlek, gav oss lagen med kärlek och lagen kan sammanfattas i dessa två bud. Att vi ska älska Gud så gott vi det nu förstår och att vi ska älska våra medmänniskor och oss själva. Jag tror att Gud vill att vi ska se på oss själva på samma sätt som han ser på oss, oändligt dyrbara och skapade till hans avbild.

[1] Markus 12:28-31

Jag har i detta arbete valt att av praktiska skäl slå ihop de två sista buden. De var från början ett och samma bud och de hanterar samma område av vårt liv och liksom sammanfattar de andra buden i sig.

Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

De åtta första buden handlar alla om saker vi rent praktiskt ska göra. Vi ska inte döda, stjäla, ljuga, vara otrogna eller lyfta upp Guds person till tomhet. Vi ska hedra våra föräldrar, låta Gud vara vår ende Gud och vila en dag i veckan. Alla är saker vi rent praktiskt kan göra. De två sista buden handlar om en egenskap. Ordet begär är ett substantiv och inte ett verb, till skillnad från de andra budorden. Allt jag gör grundar sig i mina tankar och Jesus flyttar gång på annan synden till tanken istället för handlingen och pekar på att våra tankar är det som påverkar hur vi handlar. De sista två budorden säger att jag inte ska ha begär till det som är någon annans, det som inte är menat att jag ska ha. Jag ska alltså inte vara avundsjuk eller missunnsam på mina medmänniskor och handla efter mitt begär. Resultatet om jag handlar efter begäret kan sluta i såväl stöld som otrohet, eller någon annan handling som bryter mot något av de andra buden.  Mycket av hur jag upplever livet beror på min inställning till saker som händer runtomkring mig. Det är skillnad på att längta och begära. Ett begär efter saker jag inte ska ha leder till bitterhet i mitt liv, min inställning förstör för mig själv. Längtan är att söka något som är bortom mig själv, att se framemot något som ska komma, en känsla som inger mig med hopp. Min motsats till de sista buden, att inte ha begär, är att istället vara tacksam och glad över det jag har. Jag kan välja att lägga mitt fokus på det jag har eller på det jag inte har och tacka Gud för det han har gett mig.

Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa

Enligt mig skulle man egentligen kunna säga samma sak med detta bud genom att säga var sann mot din nästa. Motsatsen till att inte ljuga, är att vara ärlig, äkta, sann. Att vara mig själv, så som jag verkligen är, är en förutsättning för att jag ska kunna ha genuina relationer och gemenskap med andra människor. Det är sant som det är sagt att ärlighet varar längst och om jag bygger upp en fasad av vem jag är för andra människor begränsar jag mig själv, kanske i så stor grad att jag tillslut inte vet själv vem jag är. Lögner och svek är svårt att förlåta i nära relationer, just för att man trodde att man visste hur personen var. En som lever ett dubbelliv kan vinna hela världen i rikedomar men har i slutändan inga vänner för våra relationer beror av vår förmåga att vara ärliga. Genom liknelsen om den barmhärtige samariern (Lukas 10:27-37) förklarar Jesus att vår nästa är alla människor vi möter i vår vardag. Detta innebär att jag inte ska ljuga för någon. Det finns personer som man snabbt känner sig trygg med, bara för att man märker att de är genuina, sanna mot sig själva och mot andra. I Sverige är vi så konflikträdda att vi inte säger till om någon går före i kön, fastän vi innerst inne irriterar oss på det. Vi vågar inte vara oss själva för risken att bli sårad. Fast om jag inte är mig själv hur ska då mina nära kunna älska mig för den jag verkligen är? Hur bra mår jag om jag får beröm för något som jag inte gjort, eller något som jag sagt men egentligen inte står för? Ofta kan det vara svårt att leva i sanning, just för att jag inte gillar sanningen om mig själv. Men när jag kommer till Gud i sanning, så som jag är, finns ett fantastiskt botemedel på min skam och mitt dåliga samvete, nämligen nåden. Är jag sann kan jag uppleva nåd, när Gud och människor älskar mig för den jag är och inte vad jag gör. Är jag sann mot mig själv, mina medmänniskor och Gud kan jag leva ett liv i gemenskap, genuinitet och nåd.

Du skall inte begå äktenskapsbrott

Detta var en av de svåraste budorden att sammanfatta och reflektera över för mig. Det blev också därför ett av det längre. Läs gärna det hela med en nypa salt och kom ihåg att jag är ingen expert på området. Även i detta budord finns fina fotnoter till bibelverserna jag utgått ifrån. Lägg också gärna på minnet att trots att det är en lite längre text så är det hela väldigt komprimerat. God Läsning =)

Du skall inte begå äktenskapsbrott

Sexualitet är ett ämne som åter har blivit okej att diskutera i kyrkan i vårt samhälle idag, även om det fortfarande finns vissa aspekter som man gärna undviker att prata om. Gud skapade människan till en sexuell varelse och som sexuell varelse så hör min sexualitet väldigt mycket ihop med min identitet och hur jag ser på mig själv. Sexualitet är ett behov som står på ett annat plan än att vi måste äta eller gå på toaletten. Varför blir man annars så mycket mer sårad av ett sexuellt övergrepp än om man blir utslängd från en restaurang eller kissnödig när man måste vänta på bussen? Sexfixeringen i dagens samhälle är ett faktum när man knappt kan se en reklamfilm utan sexuella anspelningar och jag undrar hur det egentligen påverkar vår människosyn, både av oss själva och av personer av det motsatta könet. Ett samhälle blir balanserat först när det båda könen finns representerade, för Gud skapade människan till man och kvinna, för att vi ska leva tillsammans. Precis i början av bibeln kan vi utläsa tre olika delar om människan sexualitet.

·         Mannen lämnar sin far och sin mor

·         Han lever med sin hustru

·         Och de blir ett. [1]

Här hittar vi den officiella vigseln, den personliga kärleken och den fysiska sidan, sex. Redan i bibelns andra kapitel står det alltså om att kärleken ska vara offentlig, att man ska tillkännage att nu är det vi som hör ihop och på så sätt klippa av några av de känslomässiga beroende-banden till mina föräldrar i och med att jag gifter mig. Att mannen lever med sin hustru betyder att de dels lever i en ömsesidig kärleksrelation, där bland det viktigaste är att de är varandra trogna. Vi behöver umgås med människor av båda könen och dela olika delar av våra liv med andra människor och då är det speciella med ett äktenskap att paret är ett med varandra, att det enda som på riktigt är bara deras, specifikt för deras relation, är just sex. Synden som det innefattar att begå äktenskapsbrott, så som jag har uppfattat det, innebär bland annat att om jag skiljer sex från kärlek, så nedvärderar jag andra människor, som Gud har skapat. Jesus säger att du inte ska se på en kvinna med begär[2], än en gång flyttar han synden från görandet till hjärtat. Sex är en fin gåva vi har fått från Gud, men den är väldigt känslig och för att skydda oss finns det också många ”regler” och riktlinjer om hur vi ska hantera det. Jesus visar ändå på att vi inte har rätt att döma våra medmänniskor för hur de hanterar sin sexualitet, bland annat när han friar den otrogna kvinnan som skulle bli stenad och genom att han själv levde sitt liv ensam. Ingen kan döma någon annan för alla förtjänar egentligen att dömas, eftersom ingen är skuldfri. Men det mest fantastiska med detta är ändå att Jesus sedan säger till kvinnan som skulle stenas att ”inte heller jag dömer dig”[3]. Att visa trohet är att visa kärlek och otrohet är alltid fel, för vi har alltid ett val. Du skall inte begå äktenskapsbrott, för risken är att du själv blir djupt sårad, eller ännu värre, att du sårar.

[1] 1 mosebok 2:24

[2] Matteus 5:28

[3] Johannes 8:3-11

Det jag skrivit om detta budord innehåller även några citat från bibeln (borde kanske ha kommit förr vem vet?) men tror att blogg.se har fotnotat dem på något fint sätt så lycka till.

Du skall inte döda

Det kan verka som om det femte budet inte är så relevant för mig som lever idag. Inte för att jag inte vet att det är fel att mörda en annan människa, utan för att det är något jag vet att jag aldrig skulle göra, aldrig skulle klara av. De flesta lämnar det här livet utan att ha mördat någon, därför är det femte budet så självklart i sin egna ordagranna betydelse att jag ibland glömmer bort dess vikt. Döden är motsats till livet och för att förstå vad döden och att döda betyder så måste jag först förstå vad som menas med livet. Gud skapade människan av jordens stoff. Sedan blåste han in sin livsande i henne[1], och det fick människan att leva, att bli något utöver djuren. Om liv innebär att ha Guds livsande i sig så innebär död att sakna Guds livsande i sig. Att döda innebär att skada någons livande och den slutgiltiga kränkningen av denna, är att ta den ifrån någon genom att döda personen.  Det är Guds livsande i oss som ger oss ett värde, gör att vi är mer än bara djur. Att kränka någons människovärde kan då liknas vid att döda någon. Våra historieböcker är befläckade med historier om massmord, tvångssterilisering, slavhandel och otaliga exempel där människan satt sig i Guds position och bestämt vem som får leva eller inte, vem som är värdig. Och trots att vi, jag, har vår historia i ryggen så fortsätter vi döma andra, behandla varandra illa, nedvärdera människor och Guds skapelse, utnyttjar och misshandlar dess resurser. Jesus befäster det femte budet i bergspredikan genom att säga att inte bara den som dräper utan att även den som kränker, blir förargad på eller förbannad på någon inte ska undgå sin dom[2]. Jesus säger även att om vi ber till Gud och kommer på att någon har något emot mig, så ska jag sluta be och gå och fixa det istället[3]. Jesus säger alltså att vårda relationerna med våra medmänniskor är så pass viktigt. Jesus förflyttar synden från kroppens verkställande av den, till våra tankemönster och känslor. Vi ser fruktansvärda konsekvenser av psykisk mobbning i vårt samhälle idag, blickar som säger att du inte duger skadar så mycket. För att kunna leva livet levande behöver jag rensa bort mitt förakt för andra människor, och förlåta dem för det de har gjort fel mot mig. För om jag inte gör det så bryter jag indirekt mot det femte budet.

[1] 1 Mosebok 2:7

[2] Matteus 5:21-22

[3] Matteus 5:23-25

Du skall hedra din fader och din moder på det att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land.

De första tre buden handlar om vår relation med Gud, de andra sju om vår relation till våra medmänniskor. Om man antar att Gud hade en viss rangordning vad gäller budorden med start med det viktigaste, ser man då ganska tydligt hur högt Gud håller föräldraskap som en del av vårt liv. Föräldrar har en otroligt viktig del av vårt liv och de präglar ofta omedvetet vår Gudsbild. Gud liknas många gånger vid en far. Han är den som uppfostrar oss, försörjer oss, vill vårt bästa, gläds över oss och ger sitt arv till oss. Våra föräldrar är vårt ursprung och våra barn är det vi lämnar efter oss i den här världen. Gud är den perfekta fadern och alla föräldrars uppgift är att likna honom i allt, de är Guds ställföreträdare på jorden. Men som människor är vi felbara och kommer i många fall till korta, tyvärr till bekostnaden för våra barn. Oavsett vad jag har för bild av mina föräldrar, om de har svikit mig eller inte, så är det ett ofrånkomligt faktum att varenda njutning jag upplever, är tack vare att mina föräldrar och Gud skapade mig en gång. Därför finns det alltid en anledning att ära dem och visa dem uppskattning. Det fjärde budet är det enda budet som följs av ett löfte.  Om jag inte kan förlåta och hedra mina jordiska föräldrar har jag nog mycket svårare att hedra Gud, vår skapare, och få en mer och mer upprättad Gudsbild.

Tänk på vilodagen så att du helgar den.

De första kristna gjorde söndagen till Herrens dag, eftersom det var på den dagen som Jesus uppstod från de döda. På den tiden var söndagen veckans första dag och lördagen, sabbaten, den sjunde. Egentligen kan man tycka att det är helt ologiskt att veckan har sju dagar. Varför har vi inte fem, sex eller tio dagar istället? När israeliterna vandrade ut från Egypten, för ungefär 3500 år sedan, fick de mat av Herren sex dagar i veckan. Den sjätte dagen fick de dubbelt så mycket mat som de andra dagarna, så de den sjunde dagen inte behövde samla mat för att kunna äta sig mätta. Den sjunde dagen var Guds sabbat, hans vilodag. I första mosebok läser vi att Gud skapade världen på sex dagar och den sjunde vilade han. Att han vilade betyder inte att han gjorde ingenting, sa upp sig från jobbet som Gud för en dag. Nej, han upprätthöll fortfarande världen i sin hand. Vila är en del av skapelsen. Allt levande behöver vila. I det forna Sovjetimperiet skapade man tiodagarsveckan där arbetarna var lediga var tionde dag istället för var sjunde. Man trodde att på så sätt skulle produktionen öka, men istället minskade den. Världen är skapad för att vila var sjunde dag. Om jag så jobbade varje dag i ett helt år så skulle jag i slutändan få mindre gjort än om jag vilade var sjunde dag. Jag tror inte det spelar någon roll om jag har vilodag på lördag, söndag eller tisdag, det viktiga är att jag avsätter en dag i veckan för vila, en dag för att helga Gud och hedra det han gjort för mig. Om jag skulle jobba sju dagar i veckan skulle jag vanhelga Gud, sätta mig över honom.  Jag måste tro på att jag är så pass värdefull i Guds ögon att jag förtjänar vila, att bli älskad och ta emot hans nåd. Det har inte så mycket med att göra vad jag gör och inte gör på vilodagen. Det viktiga är att jag för en dag i veckan blir en del av evigheten.

Du skall inte missbruka Herren, din Guds namn. Ty Herren skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.

Guds namn är JAG ÄR. Han är ständigt, oavsett vad som händer, har hänt eller kommer att hända. Han är fullkomlig, oföränderlig, närvarande, aktuell, levande. Det ursprungliga andra budet handlade om att man inte fick göra sig en avbild av Gud, det var nästan lika illa som att tillbe en avgud. Jag tror att vi inte kan materialisera Gud, vi nedvärderar honom genom att avbilda honom, som om han vore något skapat. I grundtexten till bibeln kan man tolka det andra budet som: Du ska inte lyfta upp Herren, din Guds namn till tomhet. Både det grekiska och det hebreiska ordet för namn är det samma som ordet för person. Vi skall inte missbruka Herren, vår Guds person- vi ska inte lyfta upp hans person till tomhet. Detta kan vi göra i vårt dagliga liv genom att använda Guds, eller Jesus, namn på ett sätt som inte stämmer överens med verkligheten, genom att framställa Gud som något han inte är. Om jag använder Gud som ett magiskt trick när jag vill ha honom, om jag regelbundet svär och använder uttryck såsom "herregud", om jag altererar min relation med Gud genom att använda mig av spådomar och horoskop och om jag anklagar Gud för saker som inte är hans fel så missbrukar jag hans namn, och lyfter upp hans person till tomhet. Vi och människor omkring oss får en felaktig bild av Gud om vi missbrukar hans namn, vi deformerar honom och trycker in honom i ett fack. Gud är osynlig, men genom sin skapelse gör han sig synlig, allt skapat är en reflektion av honom men det är inte honom. Genom att Gud blev människa i Jesus så har Jesus själv brutit mot det ursprungliga andra budet genom att materialisera Gud och göra honom synlig. Vi ska inte missbruka Herrens namn och lyfta upp hans person till tomhet, eftersom vi aldrig kan förändra det oföränderliga.