Tio Guds bud- Det åttonde budet
Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa
Enligt mig skulle man egentligen kunna säga samma sak med detta bud genom att säga var sann mot din nästa. Motsatsen till att inte ljuga, är att vara ärlig, äkta, sann. Att vara mig själv, så som jag verkligen är, är en förutsättning för att jag ska kunna ha genuina relationer och gemenskap med andra människor. Det är sant som det är sagt att ärlighet varar längst och om jag bygger upp en fasad av vem jag är för andra människor begränsar jag mig själv, kanske i så stor grad att jag tillslut inte vet själv vem jag är. Lögner och svek är svårt att förlåta i nära relationer, just för att man trodde att man visste hur personen var. En som lever ett dubbelliv kan vinna hela världen i rikedomar men har i slutändan inga vänner för våra relationer beror av vår förmåga att vara ärliga. Genom liknelsen om den barmhärtige samariern (Lukas 10:27-37) förklarar Jesus att vår nästa är alla människor vi möter i vår vardag. Detta innebär att jag inte ska ljuga för någon. Det finns personer som man snabbt känner sig trygg med, bara för att man märker att de är genuina, sanna mot sig själva och mot andra. I Sverige är vi så konflikträdda att vi inte säger till om någon går före i kön, fastän vi innerst inne irriterar oss på det. Vi vågar inte vara oss själva för risken att bli sårad. Fast om jag inte är mig själv hur ska då mina nära kunna älska mig för den jag verkligen är? Hur bra mår jag om jag får beröm för något som jag inte gjort, eller något som jag sagt men egentligen inte står för? Ofta kan det vara svårt att leva i sanning, just för att jag inte gillar sanningen om mig själv. Men när jag kommer till Gud i sanning, så som jag är, finns ett fantastiskt botemedel på min skam och mitt dåliga samvete, nämligen nåden. Är jag sann kan jag uppleva nåd, när Gud och människor älskar mig för den jag är och inte vad jag gör. Är jag sann mot mig själv, mina medmänniskor och Gud kan jag leva ett liv i gemenskap, genuinitet och nåd.
