Att vandra
Att vandra är att gå, att förflytta sig, att rent fysiskt ta steg. En vandring är en förändring i tillvaron men det talar också om att det är en pågående förändring, inte en avslutad. Det är att både röra sig från någonting och att röra sig mot någonting. Ofta är det också att passera saker och ändå gå vidare, fortsätta gå.
För att vandra krävs inte en väg, det krävs mark. Det måste finnas något att stöta och stödja fötterna mot. Ett motstånd eller ett hjälpmedel- eller båda- varierande under vandringens gång. Marken kan ha en tydlig väg eller en tillsynes tydlig väg fast med dolda fallgropar. Marken kan vara mjuk, hårt, kantig, hal och alltid alltid så är den livspåverkande, kanske rent av livsfarlig.
Oavsett hur marken ser ut så påverkas vandringen av vädret och omgivningen och det är de som bestämmer hur marken uppfattas. När det regnar, är dimma eller sol så inte bara uppfattas marken olika, den påverkas även av olika faktorer. Att vandra är svårare om man är ensam i lervälling och spöregn.
Att vandra är att gå, att förflytta sig, att rent fysiskt ta steg. En vandring är en förändring i tillvaron men det talar också om att det är pågående förändring, inte en avslutad. Det är att både röra sig ifrån någonting och att röra sig mot någonting. Ofta är det också att passera saker och ändå gå vidare, fortsätta gå.
För att vandra krävs inte en väg, det krävs mark. Det måste finnas något att stöta och stödja fötterna mot. Ett motstånd eller ett hjälpmedel, eller både varierande under vandringens gång. Marken kan ha en tydlig väg eller en tillsynes tydlig väg fast med dolda fallgropar. Marken kan vara mjuk, hårt, kantig, hal och alltid alltid så är den livspåverkande, kanske rent av livsfarlig.
Oavsett hur marken ser ut påverkas vandringen av vädret och omgivningen och det är de som bestämmer hur marken uppfattas. När det regnar, är dimma eller sol så inte bara uppfattas marken olika, den påverkas även av olika faktorer. Att vandra är svårare om man är ensam i lervälling och spöregn.
Att passera, att gå målmedvetet, att vandra utan mål. Är mellanmålet målet? Eller är vandringen i sig målet? Ska man sikta mot stjärnorna och hamna i trädtoppen? Bestiga ett berg bara för att komma ner för en kulle?
Att vandra är att vara på väg. Fast någon gång måste man stanna. Eller?
