En tredje generationens invandrare

      Det börjar som vilken konversation som helst. Jag frågar vilken frisör som klippte honom. Han säger att hon var i femtioårsåldern och hade utländsk bakgrund. Jag undrar hur han kunde veta det, talade hon med brytning kanske? Nej, hon hade mörkare hy. En sanning som jag sällan själv tänker på slår mig och jag påpekar det för min vän. Jag har också utländsk bakgrund. Även om han vet det så verkar inte han heller ha reflekterat över det.

      För let’s face it. Jag är 160 cm, har blåa ögon, är naturligt blond och min hy är ungefär så ljus som den någonsin kan bli hos någon människa. Jag är född i Sverige, min mamma är född i Sverige och varken hon eller jag talar ett andra språk. Vi har båda haft höga betyg i skolan och har studerat på högskolenivå. Är det kanske det som gör oss till svenskar? Svenssons? Det som gör det så lätt att inte tänka på att morfar 1943 faktiskt flydde från Estland till Sverige i en eka med 20 andra personer? Nej jag tror inte det.

      Det är lätt att inte tänka på, för att ingen ifrågasätter det. Jag har en vän som i en personpresentation sa att när folk frågar var hon kommer ifrån så svarar hon Trollhättan. En annan vän har sagt att när hon svarar att hon kommer från Falköping så säger folk ”Ja men, du vet vad jag menar”. Den ena vännen har asiatiskt utseende, den andra indiskt. Bara för att de här två vännerna inte passar in i normen av det som klassas som svenskt utseende så ifrågasätts deras bakgrund fastän de båda är uppvuxna i Sverige och är en del av det svenska samhället. Och för dem är det lika självklart som för mig att vi är svenskar. Att vi är från Trollhättan, Falköping och Örebro istället för Japan, Indien och Estland.

      Om Sverige 1943 inte hade tagit emot den femtonårige killen som kom i en eka utan hade bett honom vända tillbaka och istället lovat att de ska försöka hjälpa honom på hemmaplan där han skulleblivit ofrivillig soldat i ett världskrig, så hade jag nog inte funnits idag. Det kanske är något jag sällan tänker på men som är väl värt att reflektera över. Jag är en tredjegenerationens invandrare oavsett om den bredvid mig på gatan ser det eller inte. 


RSS 2.0