Filosof-Ida

Det finns en bakgrundshistoria till varför jag nu sitter här och skriver detta. Men för att få med det viktigaste så hoppar jag över att skriva ner denna. Jag vill i stället börja med att säga dessa ord: Att vara kristen är så självklart för mig, något som jag på ett sätt knappt tänker på vad det innebär. Och på ett annat sätt är det allt som jag tänker på. Här är min version av "Varför jag är kristen".

Vad Gud har gjort

Den första anledningen är att jag vet vad Gud har gjort i mitt liv. Jag vet vad Han har befriat mig från, vad Han har gett mig och hur Han har räddat mig från min egen undergång. Hela min uppväxt fram tills jag var 18 år har jag haft en levande tro på Jesus, men under sista tiden av gymnasiet kastade jag Gud i soptunnan. Det var under denna period som jag hamnade snett på väldigt många sätt. Jag svor på att aldrig gå tillbaka igen, men Gud hade andra planer. Hösten 2011 kallade Han mig till sig, och jag kunde inget annat än att ge efter. Jag har förlorat många saker i och med min omvändelse, men jag har fått så mycket mer tillbaka från Gud. Det som jag kan tänkas gå miste om, väger lätt i jämförelse mot det jag fått i stället. Att vara kristen innebär inte att livet är lätt, utan det handlar om det jag fått från Gud och vad jag gör med det.

Guds kärlek

Bara hos Jesus finns den kärlek som varar för alltid. Tack vare Bibeln, där evangeliet och Guds löften finns nedskrivna, vet jag att Han älskar mig med en kärlek som är större än jag någonsin kommer att förstå. Han vill mitt bästa, och Han kommer aldrig vilja något annat. Han har bara goda tankar för mig. Tack vare Jesus vet jag att jag har ett värde som överskrider alla pengar, alla diamanter och allt annat som kan anses vara av värde i den här världen. Om jag någon gång lyckades förstå en endaste liten bit av denna sanning som finns för mig och dig, skulle det räcka för att vara lycklig livet ut. Varför skulle jag vända mig bort från denna kärlek? Varför skulle jag inte välja den? Var skulle jag annars gå?

Det bästa av mig själv

Bara hos Gud har jag potential att bli det bästa av mig själv. Mina goda egenskaper överskuggas allt för ofta av min oförmåga att leva ett liv i ren godhet. Det handlar om att inse att i mig själv kommer jag förr eller senare att gå förlorad. Människan, mig själv inkluderad, är dömd att misslyckas. ”Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag” (Romarbrevet 7:15). Jag gör misstag hela tiden, men hos Jesus finns förlåtelse, upprättelse och ett helt lager av andra chanser som aldrig tar slut. Han har lovat att hjälpa mig oavsett vad jag går igenom, och jag vill tro och väljer att tro på det.

Guds löften

Hela Bibeln är full av löften till dig och mig. Alla dessa löften ger mig hopp för framtiden. Oavsett vilken skit jag kan tänkas gå igenom, vet jag att Gud har lovat att det kommer bli bra. Ljuset i tunneln är inte bara en metafor. Tack vare Jesus vet jag att det kommer. Han har lovat det!

Gemenskap

Aldrig har jag mött en sådan gemenskap lik den som man får när Jesus är med. När jag är med mina kristna vänner känner jag mig hemma på ett sätt som är väldigt sällsynt, men som jag är så otroligt tacksam för att jag får uppleva igen och igen.

Kort sagt, som en avslutning på detta inlägg, är jag kristen för att det ger mitt liv mening och betydelse. Det kan låta klyschigt, och som någonting som vilken religion som helst skulle kunna ge. Men ingen annan religions gud har gjort det som Jesus har gjort. Han har, helt och hållet utifrån sin kärlek till dig och mig, offrat sig själv för att vi inte ska gå förlorade (Johannesevangeliet 3:16). Han har tagit mig på allvar, och har så otroligt mycket mer att ge mig som jag inte för något i världen vill gå miste om. Jag har inget val. Jesus är min Kung. Min Herre. Mitt liv.

Skrivet av en vän till mig :) / Ida