Livets rastplats
Denna text är publicerad i min församlings tidning, Codex, under rubriken andrum, vilken kom ut igår.
Livet är en resa, och många vet inte ens vart de är på väg. Många verkar leva med uppfattningen att livet här på jorden är målet med tillvaron. De lever för att leva. Här och nu, det finns ingen morgondag.
Men som kristna ser vi livsresan på ett annat vis. Vi vet att det livet vi lever här är mellanmålet, inte målet. Vi lyfter blicken och ser lite längre, in i evigheten. Vi vet att resan här bara är en parantes i vår livshistoria, om än en mycket viktig parantes.
Att vara en efterföljare handlar om att följa efter. För att följa efter någon kan man inte stå still, irriterande och fantastiskt nog. Jag tycker det är väldigt talande att de första kristna just kallades för Vägen, de var på väg någonstans och de gick. De följde den helige anden, som visar på vägen, det vill säga Jesus, som är vägen. De var sanna efterföljare.
I begynnelsen skapade Gud. Ibland har jag frågat mig vad Gud själv gjorde på den sjunde dagen, hans vilodag. Sa han upp sig från jobbet som Gud för en dag och gjorde absolut ingenting? Nej, han upprätthöll ju fortfarande hela skapelsen i sin hand den där sjunde dagen. Han var, och är, fortfarande Gud. Den sjunde dagen skapade Gud vilan, och allt levande behöver vila.
De flesta har nog, liksom jag, suttit i en bil flera timmar för att åka någonstans med familjen eller vänner. En längre bilresa kräver pauser och det är då man stannar på en rastplats. På rastplatsen kan man och får man vila, miljöombyte, nytt fokus, ny kraft, fika, och inte helt sällan medföljer även en vacker utsikt och ett trevligt sällskap. Även om rasten inte är poängen eller målet med resan så ger den tillvaron en ny glädje och nya minnen.
Om ni även har åkt en längre biltur själv någon gång så har ni nog även kommit till insikt att den där stunden på rastplatsen, vilken man fortfarande behöver, inte alls är lika rolig och givande utan sällskap, oavsett hur gott fika man har med sig.
Den sjunde dagens princip är livsresans rastplats. Principen som innebär variation, ett avbrott i tillvaron en möjlighet att samla kraft från Gud och umgås med dem man älskar. Allt levande behöver vila och att vila innebär inte att göra ingenting. Du är fortfarande en efterföljare och du är fortfarande på väg även om du är en på en rastplats. Och det är okej att vara där.
Så kom ihåg: mellanmålet är viktigt även om det inte är själva målet och resan, med rastplatser och allt, är roligare om man tar den tillsammans med någon.
