Filosof-Ida

För att redan från början förhindra missförstånd menar jag köra som i att köra bil och inte köra som i sjunga i kör. Uppfattat? Bra, då kör vi. (hahaha, oj sjukt dåligt att skratta åt sig själv i know)

Har nyligen firat att mitt körkort fyllt ett år och för ett par veckor sedan pratade jag och en vän, som tog körkort för en dryg månad sedan, hur vi kör och vad vi har lärt oss från våra olika handledare. Bland annat sa hon, att hon nog kör mer 'aggressivt' än jag för att hon blev tjatad på att komma iväg snabbt av sina handledare. Själv gled då mina tankar då iväg till ändlösa övningskörnings timmar med pappa i passagerarsätet...
 
Min far jobbade som yrkeschaufför förr i världen och kan därför anses ganska lämpad som körlärare i allmänhet och han hade ändå övningskört med *räknar* typ sju personer innan jag ens fick börja lätta på kopplingen.
Hursomhelst sa den vise mannen på handledarkursen att 'barn gör inte som vi säger- barn gör som vi gör'.
Vilken tur för mig att min pappa ändå då är en väldigt hyfsad förare i grunden! Men det är inte själva koppla-växla-bromsa-SVÄÄÄNG grejen jag tänker på när jag ser tillbaka på vad min pappa lärt mig. Jag tänker mer på det där som kanske inte alla föräldrar får för sig att lära sina barn...

Tillexempel så är det juh väldigt bra att kunna göra hårda inbromsningar om en älg (eller något annat som man inte vill köra på) skulle dyka upp från ingenstans mitt i vägen. Detta lärde jag mig genom att pappa vid olika oväntade tillfällen skrek 'ÄLG!!!!' varpå det bara var att slänga sig på broms och koppling med all kraft- en mycket nyttig övning måste jag få säga.
Faktum var att en eller ett par månader innan uppkörning blev också praltik till verklighet. Vid tillfället övninskörde  jag hem från kören i Glanshammar och utöver mig och pappa så innehöll bilen två kompisar , en stycken styvmor och antagligen en liten hund också. På landsvägen in till stan stod då en buss som blinkade med sitt helljus mot mig. Själv blev jag lite arg, för jag hade juh faktiskt bländat av till halvljus så jag fattade inte alls vad han ville mig.
Sen såg jag en älg stå där mitt i vägen. Och jag ställde mig omedelbart på bromsen medan de andra passagerarna i bilen påpekade att jag skulle göra så. Allt gick bra den kvällen, tack vare 'ÄLG!'

Ett annat fenomen som har varit viktigt gällande inlärning av körtekniken är att kunna dricka Coca-cola, Pepsi och dylikt under pågående körning- mycket viktigt att kunna. Jag måste juh ändå få säga att min simultanförmåga inte är den bästa så övningen i sig (erkänner jag nu i efterhand) skrämde slag på mig. Jag var ganska nöjd med att bara få koncentrera mig på att hålla mig på vägen med rätt växel och se till att inte köra alltför fort eller fel, men neeeej då, då slänger pappa upp en cola i ansiktet på mig! Hallå? så gör man väl inte på en person som precis lärt sig att man bör planera sin körning?! Nåja det var krångligt, läskigt, konstigt och gott - och det gick. Detta härstammar såklart från att pappa som är smått (stort?) colaberonde alltid förväntar sig att den som sitter på passagerarsätet också bistår med servering av denna, när den finns till hand. Men även detta har visat sig mer eller mindre användbart som förare. Jag kan koncentrera mig på flera saker samtidigt och komunicera med eventuella passagerare bättre än vad jag annars hade kunnat. Det är i alla fall vad jag tror.

Min pappa har även han ett barnasinne och sålänge jag kan minnas har han med glädje skapat svallvågor varje gång vi har varit ute och åkt under eller efter kraftig nederbörd i form av regn. Det hände att under tiden jag övningskörde, om väglaget var sådant, att han påpekade att jag inte fick missa vattenpölen- men också att jag såklart inte fick skvätta ner någon stackars oskyddat trafikant (ett uttryck som endast pappa och övningskörningsboken använder sig av). Resultatet av denna övning är att jag med glädje tar fart genom vattenpölarna även nu, ett år senare. Och jag måste erkänna- det är helt enkelt skitkul.

Att ge sig ut på vägarna är ett stort steg i livet och inget jag ångrar att jag gjorde. Men det är bäst för dig att du inte står bredvid en vattenpöl när jag kommer åkandes för kanske, men bara kanske, glömmer jag bort vad pappa har lärt mig.

Några kära 10'or på min skola följde med vakande ögon en polis som parkerade där man inte fick parkera och styrde stegen in på turbolaget. De gissade att han skulle köpa blommor til sin fru för att han hade varit otrogen, igen. Sedan påpekade någon att han säkert var pedofil.
Tänk vad mycket konstiga fördomar man kan möta bara för att man bär en uniform- och dessutom en som ska vara förknippad med förtroende.
Vart är världen påväg?