Är det feligt att mänskla?
- och inte bara på kvällstid (uppenbarligen)
Att fela är mänskligt, det är nog de flesta medvetna om.
Vi människor är så inperfekta på det viset att vi gör fel, vi gör misstag, vi sårar varandra.
Ändå är det svårt att förstå, svårt att acceptera när någon som man bryr sig om så mycket, gör det där misstaget. Felet. Sårar.
Det är ibland så lätt att förlåta sig själv. För jag vet juh, tycker juh, att jag har gjort allt jag kunnat, allt som stod i min makt, gjort mitt bästa. Eller så är det bara alldeles för svårt att inse hur mycket vi påverkar människorna omkring oss, att vi påverkar dem.
men
Är det rätt att göra fel, just för att vi är människor?
Är det fel att vara människa? mänsklig? att mänskla?
Att medvetet göra fel, är det också ett fel? Är det ett mänskligt fel, eller är det ett ännu värre misstag för att det just är medvetet
och gör det oss då till mindre mänskliga eller mer mänskliga?
"Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i min mänskliga natur. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det som är gott. Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag." -Paulus
Dikter som jag diktat
Här var det fruktanvärt tomt på inlägg. Bidrar med en del dikter jag hittade på min dator idag som jag skrev för ett bra tag sedan.
Om du.
Bara kunde lyssna en sekund
Bara sätta dig ner och ta dig den tid jag behöver
Om du
Kunde tänka mer på andra
På oss och vår relation till exempel
Då
Skulle allting fungera mycket bättre
Jag lovar
Ingenting kan ju bero på mig
Allt är ditt fel
I denna egocentriska värld
Kommer jaget alltid främst
Den perfekta egna personen
Med alla sina yttre brister
Är alltid viktigast
För det är den du måste umgås med resten av livet.
Om jag
Är orsaken till mitt lidande
Är anledningen och ursprunget till detta svarta hål
Varför
Är du iså fall fortfarande här
Och uthärdar detta inferno ….
Det är så tyst runt omkring mig
Här på stranden
Det är så mörkt här i skuggan
Av trädet i natten
På himlen lyser tusentals stjärnor
Så nära men ändå oändligt långt borta
Fullmånen lyser över det glittrande havet
Sanden är varm under mina nakna fötter
Jag går långsamt ner till vattenbrynet.
Natten sjuder av liv
Men ändå är jag alldeles ensam
Det är så obeskrivligt vackert
Den här natten kommer jag att minnas
I resten av mitt liv
