Motbevisad av Livet
Okej, som sagt så kollar jag en hel del på tv-serien Sjunde himlen just nu och även dagens avsnitt inspirerade till det här inlägget, om än på ett lite annorlunda sätt än förra gången.
Det började med att jag la märke till en detalj i kulissen i en scen i kvarsittningsrummet. Nämligen en axelväska framme vid svartatavlan i stil med "I <3 PARIS". Bara det att denna väska hade texten "I <3 TEACHING" textat på sig. Jag älskar att lära ut.
Plötsligt kom jag då att tänka på en sak min högstadielärare sa. Hon berättade att lärare har en egen variant av ordspråket "man lär så länge man lever" nämligen: "man lär så länge man har elever". Jag tror inte detta syftar på att lärare i allmänhet lär oss elever fakta om olika ämnen, utan att vi som elever hela tiden utmanar och utvecklar och lär lärarna, något vi kanske inte alltid tänker på. För egentligen, enligt samhällets lagar, så är det lärarna som lär eleverna, chefen som alltid har rätt och tusen andra saker som vi bara förväntar oss av livet. Att det "bara är så", och att det aldrig är annorlunda.
Men livet har fel. Samhället har fel. Tänk bara på alla gånger saker inte är som du förväntar dig. Jag blir ständigt motbevisad av livet och ändå verkar jag aldrig kunna lära mig att sänka mina förväntningar, inte vara så fördomsfull. Gång på gång har mina fördomar krossats om människor som jag har dömt som "de är inget för mig" och slutat i att vara några av de mest fantastiska personer som jag känner. Unika och älskade för de personer som de är och inte de som jag trodde att de var. Ständigt är jag motbevisad av det jag idag kallar "Livet", för att ni ska förstå att det gäller alla.
De fantastiska lärare jag hade på gymnasiet är passionerade för att lära ut, och jag tror inte det bara har att göra med att de älskar att veta mest och bäst. Nej jag tror att de får ut något av det, att de älskar att umgås med ungdomar, diskutera, utvecklas, tänka om. För man lär så länge man har elever. Och för er som har någon förkunskap om Thoren- det är det som är KÄRLEK.
Jag tror ändå att det är bra att vi har förväntningar, på livet. För det är när vi måste inse att saker inte är som vi förväntat oss dem, som vi lär oss något....
Det började med att jag la märke till en detalj i kulissen i en scen i kvarsittningsrummet. Nämligen en axelväska framme vid svartatavlan i stil med "I <3 PARIS". Bara det att denna väska hade texten "I <3 TEACHING" textat på sig. Jag älskar att lära ut.
Plötsligt kom jag då att tänka på en sak min högstadielärare sa. Hon berättade att lärare har en egen variant av ordspråket "man lär så länge man lever" nämligen: "man lär så länge man har elever". Jag tror inte detta syftar på att lärare i allmänhet lär oss elever fakta om olika ämnen, utan att vi som elever hela tiden utmanar och utvecklar och lär lärarna, något vi kanske inte alltid tänker på. För egentligen, enligt samhällets lagar, så är det lärarna som lär eleverna, chefen som alltid har rätt och tusen andra saker som vi bara förväntar oss av livet. Att det "bara är så", och att det aldrig är annorlunda.
Men livet har fel. Samhället har fel. Tänk bara på alla gånger saker inte är som du förväntar dig. Jag blir ständigt motbevisad av livet och ändå verkar jag aldrig kunna lära mig att sänka mina förväntningar, inte vara så fördomsfull. Gång på gång har mina fördomar krossats om människor som jag har dömt som "de är inget för mig" och slutat i att vara några av de mest fantastiska personer som jag känner. Unika och älskade för de personer som de är och inte de som jag trodde att de var. Ständigt är jag motbevisad av det jag idag kallar "Livet", för att ni ska förstå att det gäller alla.
De fantastiska lärare jag hade på gymnasiet är passionerade för att lära ut, och jag tror inte det bara har att göra med att de älskar att veta mest och bäst. Nej jag tror att de får ut något av det, att de älskar att umgås med ungdomar, diskutera, utvecklas, tänka om. För man lär så länge man har elever. Och för er som har någon förkunskap om Thoren- det är det som är KÄRLEK.
Jag tror ändå att det är bra att vi har förväntningar, på livet. För det är när vi måste inse att saker inte är som vi förväntat oss dem, som vi lär oss något....
