För ett par veckor sedan läste jag en status på facebook som fick mig att fundera lite. Hen skrev den ganska enkla frågan ’varför är du kristen?’. Denna enkla fråga har kanske inte alltid har ett så pass enkelt och rakt svar som man skulle kunna önska. Samtidigt som jag mycket väl kan svara på den frågan med en enda mening så lämnar det kanske fler frågor än svar till övers. Men jag har funderat på denna fråga ett tag nu och ska nu försöka ge mig på ett mer utförligt svar. Jag kommer inte täcka in allt för då skulle det ta en livstid att förklara något som inte kan förklaras utan som måste upplevas. För det enkla svaret på frågan är: för att jag vill.

Det Jesus-formade hålet.

      Jag börjar med den anledning som från början fick mig intresserad av att lära känna denne Jesus. När jag var ungefär 13 år började jag känna mig väldigt ensam och jag kunde själv inte förstå varför. Jag hade många vänner, hade massor av fritidsaktiviteter och en högst närvarande familj som älskade mig. Men trots allt detta så växte en känsla av enorm ensamhet fram i mig, en sådan ensamhet som värker i själen så mycket att man nästan får fysiskt ont. Det är svårt att förklara den känslan. En tomhet som vägrade fyllas. Förvirrad och med känslan av ensamhet som en ständig följeslagare åkte jag den sommaren motvilligt iväg på ett läger som kallas för Chili. Jag som egentligen älskar läger hade varit på säkert 10 kristna barn- och scoutläger redan innan dess men detta var ett tonårsläger och jag förstod nog inte själv förens jag kom dit att detta var liksom mer på riktigt. Här pratade man om Gud på ett helt annat sätt än på barnlägrena.

      En dag på detta läger var det en profet där. Han var helt ofantligt tråkig att lyssna på men sa så sjukt bra saker minns jag. (En profet är en person som får höra sanningar från Gud om människor eller situationer.) Under sitt undervisningspass fick han tilltal från Gud till flera personer och jag kände verkligen på mig att han skulle säga något till just mig, att det var precis vad jag behövde just där och då. Ett meddelande från Gud till Ida.

      Det fick jag inte, inte just där och då. Och jag var ganska besviken.

      Mina vänner på det här lägret stannade alltid länge på kvällsmötena och fastän jag själv inte ville vara kvar eftersom jag inte trodde på Gud så såg jag ingen poäng i att gå därifrån själv. Samma sak denna kväll då profeten hade hand om andakten. Men det var en helt annan stämning denna kväll, jag var på något sätt mer gripen än vanligt. I slutet av andakten, mellan lovsångerna, kom denna profet upp på scen igen och sa ett par ord som jag aldrig kommer glömma så länge jag lever.

      ”Det är någon här inne, som länge har känt sig väldigt ensam och Gud vill att du ska veta att det är du inte.”

      Jag visste på en gång att detta var till mig och det var även ett konkret bevis på att Gud faktiskt finns. Jag hade nämligen inte berättat för någon om den känslan som jag hade, inte en enda. Jag grät av lättnad och glädje den kvällen och kyrkan där vi var, var full av en stark gudsnärvaro.

      Sen den dagen har livet gått både upp och ner för mig, som för alla andra, men jag har ALDRIG någonsin känt mig så ofattbart ensam som jag gjorde perioden innan den här kvällen. På något sätt flyttade Gud in i mitt hjärta redan då fastän det skulle dröja ett och ett halvt år innan jag själv valde att följa Jesus och bli kristen.

      Jag tror att alla människor är skapade av Gud och skapade till och för gemenskap med denna Gud. Men genom syndafallet blev vi skilda ifrån Gud och det skapades liksom en Gud-format hål inom alla, eftersom han saknades där. Vi kan försöka fylla det här hålet med pengar, familj, jobb, droger eller vad som helst men inte förrän vi tar emot Jesus i våra liv blir vi hela, så som vi skapades att vara.

En chans att komma ur det här livet levande

      En annan anledning till att tro på Gud och att följa Jesus är löftet om evigt liv. Att helt enkelt ta sig ut från det här livet levande. Helvetet är en verklig plats, men det är även Guds rike. Jag tror att ingen av dessa platser är en rent fysisk plats utan de ligger nog mer på det andliga planet men det gör dem inte mindre verkliga för det. Och jag tror att man hamnar på en av de här platserna när man dör. Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud (Rom 3:23), det vill säga att egentligen förtjänar vi alla att komma till helvetet där vi dör. Men Gud genom har genom Jesus gjort det möjligt för oss att komma till honom då Jesus tog på sig straffet för de saker som vi har gjort fel.

      - Ty så älskade Gud världen att han av den sin ende son för att den som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. (Joh 3:16)

      - Jesus svarade: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till fadern utom genom mig. (Joh 14:6)

      - Den som med sin mun bekänner att Jesus är Herre och med ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall bli räddad. (Rom 10:9-10)

      - Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. (Joh 17:3)

      Det eviga livet är ett liv i Guds närvaro, så som tanken var från början när vi skapades och jag tror helvetet är dess motsats, en plats helt utan Guds närvaro- således det värsta stället vi kan hamna på.

      Att tro på Jesus gör inte bara att vi kommer hamna i Guds rike när vi dör här på jorden, utan vi får även en försmak på hur det kommer vara redan nu. I våra församlingar och i oss själva finna den helige anden som vi har fått som hjälp i väntan på att Jesus ska komma tillbaka. Jesus säger själv att ”Guds rike är inom er” (Luk 17:21) vi har fått en försmak redan här och nu på hur det kommer bli sen.

      Tankar på vad som händer efter döden har här fått ett svar för mig, jag kommer inte dö, jag kommer leva för evigt med Jesus.

Guds kärlek

      - Ty så älskade Gud världen att han av den sin ende son för att den som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. (Joh 3:16)

      Egentligen har jag nog aldrig (i alla fall inte sen jag var 13 och var på det där lägret) tvekat på att Gud faktiskt existerar. Sen vad denne Gud vill ha med mig att göra har varit en klurigare fråga. I kyrkan hör man om och om igen att ”Gud älskar dig” och ”Jesus älskar dig”.

      Även om jag förstår innebörden av dessa ord rent intellektuellt och även tror att det är så, så har det inte alltid känts så. Jag har och har haft problem med dålig självkänsla, jag har gått runt med känslan av att jag inte duger så pass länge att det tog mig ett bra tag att inse att det inte är så det ska vara.

      Förra läsåret gick jag på en bibelskola i de småländska skogarna och i den klassen upplevde jag en gemenskap som jag verkligen behövde. Människor som accepterade mig för att jag är jag, som bad för mig som ställde upp utan att jag behövde fråga, som helt enkelt visade mig kärlek. De var långt ifrån perfekta, men så är även jag och med Guds hjälp så byggde vi upp varandra under det här året.

      En annan sak med det här året var att jag läste igenom gamla testamentet och upptäckte att Guds kärlek var stänkt på varje sida. Hans omsorg om sitt folk, Hans kärlek, Hans glädje och Hans längtan efter gemenskap med sina högt älskade barn. Jag började inse att det här faktiskt har med mig att göra. Att även om jag har svårt att älska mig själv så älskar Gud mig lika mycket ändå. Och våra lärare sa till oss om och om igen, att ”Det finns inget du eller någon annan kan göra som kan få Gud att älska dig mer, och inget som kan få honom att älska dig mindre”. Repetition kanske är kunskapens moder trots allt för det började sjunka in, kanske var det blandningen av teori och praktik som gjorde det jag vet inte.  

      Gud har en plan med mitt liv, en plan med ditt liv, du är en del av pusslet som inte blir som det var tänkt om din bit saknas. Och han älskar mig. Mer än vad jag någonsin kan förstå.

         -  Ty jag är Herren, din Gud, jag tar dig vid handen och säger till dig: Var inte rädd, jag hjälper dig. (Jes 41:13)

        -   Om jag går eller ligger ser du det, du är förtrogen med allt jag gör. Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt jag vill säga. Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand… Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem grytt. (Ps 139:3-5, 16)

      - Herren, din Gud, bor hos dig, hjälten och räddaren. Han jublar av glädje över dig i sin översvallande kärlek.. (Sef 3:17)

      - Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar…(Ps 23:2-3)

      Äkta kärlek kan inte tvingas fram, det måste vara vårt val att komma till Gud, genom Jesus. Bara vi är villiga att låta oss älskas av honom så fixar Gud resten.

    Det finns mycket mer jag skulle kunna säga i den här frågan och mycket mindre också men det får räcka så här just nu. Förhoppningsvis kommer detta bli en följetong där jag publicerar andras texter som svarar på samma fråga. För svaret är väldigt personligt även om Jesus är den samme. Så varför är jag Kristen? Jo, för att jag vill.